Jag tilltalas av band med pretentioner och intelligens. Jag är, som ni naturligtvis vet, väldigt svag för Morrissey och Kate Bush. Och det jag tilltalas av vad gäller Kent är deras ständiga strävan efter allvar, pretentioner och intelligens. Jag grips alltid av en lust att köpa deras skiva när jag hör att den här gången "ska vi, Kent, vara intelligenta och allvarliga". Det löftet infrias tyvärr aldrig. Joakim Berg skriver aldrig några litterära texter är jag rädd. Bandet skapar aldrig något allvarligt eller viktigt. Pretentionerna stannar vid ordinära rockskivor. En trea. Ingenting att hetsa upp sig för eller bli upprörd över. Godkända rockplattor.
Men det jag uppskattar med Eskilstuna-bandet är just ambitionen att vara nattsvarta. Titeln på nya skivan är ett bra försök. [I]Du och jag döden[/I]. Det låter naturligtvis i intellektuella öron som ett avsnitt av [I]Black Adder[/I], men det är i alla fall ett försök. Och jag tror det är där vi måste möta Kent. I ambitionen att vilja, men inte kunna.
Sångaren Joakim Berg vill vara intellektuell och det är en ambition jag saknar i den lilla artistvärlden. Alla kan dock inte bli Beaudelaire, men jag tycker det är berömvärt att försöka. Jag gillar när det är, som det heter i folkmun, "högt i tak" inom populärkulturen.
Sen att det bara blir ännu en vanlig rockskiva när Kent försöker vara mörka och spännande är nu naturligtvis synd. Jag vill ju ha en tonsatt Robert Musil, Albert Camus, Thomas Pynchon eller Marcel Proust. Varför kan jag inte få det? Jag tycker att jag förtjänat det.
Jag har nu efter 65 "allvarliga" Kentskivor naturligtvis slutat hoppas. Men jag uppskattar Kent för deras vilja och ambition. Därav det höga betyget.Skivbolag:
Artist:
