Ett naturligt steg inom den populärkulturella evolutionen, steget där Jonas Lundqvist tar mikrofonen och äntrar centrum. Texterna och tonfallet är mer moget än Bad Cash, om nu någon vill jämföra. Men tematiken är densamma: livsbejakelse, brinnande eufori, vänskap och kompromisslöshet. Charmerande i all sin innerlighet.Har du diagnos?
- Nej, men jag har självmedicinerat... Ingen doktor har kollat på mig, bara lärare och vänner. Jag har lite svårt för att hitta rätt balans bland känslorna. Jag har till och med varit i bråk med han Carl Belfrage på eran tidning efter att han skrivit en pissrecension samma dag han fick plattan. Han kan ju inte ens ha hunnit lyssna.
Och sist jag var en idiot frågade jag en 150 kilos jätte med tribal-tatueringar på halsen i affären, "vill du ha en banan, apa?, och så kastade jag den i ansiktet på honom.
Din mamma har skrivit din pressrelease/biografi.
- Oftast skrivs det att artisten är äkta, och om nån producent som fick peta på Jim Morrison med en fem meter lång pinne för hundra år sen och har gett bandet ett nytt "sound".
Min mamma skrev ett ganska vackert brev till mig som börjar på BB och slutar här och nu. Det är inte helt insmickrande men 100 sant...enligt henne i alla fall. Mamma ska få en lila Porsche när cashen rullar in, som tack för att hon har stått ut med mig.
