Det fanns en tid när Nick Royale och hans The Hellacopters var ganska ensamma på den svenska larmiga rockens scen. Då räckte det med just det faktum att man spelade rock för att tillfredsställa en svältfödd publik. Men idag är situationen en annan. Den dödförklarade gitarrocken har överlevt ytterligare en stund, och rockbanden är vanligare än vallöften. Då krävs kvalitet för att sticka ut, och det har The Hellacopters hunnit utveckla.
The Hellacopters har alltid haft en dragning åt glam och arenor snarare än åt dist och garage, i deras värld är Aerosmith och Silverhead för evigt viktigare än Stooges och MC5. Numera spelar man Kiss bättre än Paul Stanley gör i [I]All New Low[/I], och det tragiska Hanoi Rocks där Andy McCoy släpar med sig vraket av Mike Monroe på Södertäljeturnéer blir ytterligare förnedrade när The Hellacopters i [I]Down on Freestreet[/I] visar hur Finlands stolthet en gång lät. Ännu roligare blir det när de letar djupare i sina vinylbackar, och bygger [I]Carry Me Home[/I] på 70-talsreliker som [I]Brownsville Stations[/I] debutalbum.
Fortsätter The Hellacopters så här är de internationella stadiumturnéer som var ett skämt i deras tidiga karriär inte långt borta.
Skivbolag:
Artist:
