Hannes – Summer 3000

levi hielle-bergstrom 00:00 29 Aug 2019

Redan när singeln I Went to the Jungle kom ut 2017 så gjorde Hannes avtryck. Han och producenten Tom White fann den perfekta balansen mellan pop, r’n’b och olycklig kärlek. Duon har sedan dess slipat på sina melankoliska och tröstande alster. När debut-EP:n nu landar står det klart att de har bemästrat soundet som var så rörande vid de första staplande singlarna. 

Att beskriva kärlek i ett poppigt r’n’b-format kan lätt bli blasé. Men Hannes har hittat den gyllene medelvägen när han med sin silkeslena röst tacklar ämnet från oväntade håll. Singeln Fill Me Up är en ödmjuk begäran om att få bli sedd samtidigt som Every Young Boy’s Song berör det repetitiva och något patetiska med romantisk kärlek. Titelspåret bär samma elegans som övriga låtar trots att den saknar sång. Producenten Tom White visar sin finkänslighet när han låter det sällsamma gitarrkompet övergå i ett vackert kollage av blås, pitchade röster och vemod. 

Summer 3000 låter som en blandning av The tallest man on earth, James Blake och Kevin Abstract om jämförelser ens är nödvändiga. Hannes förmåga att låta en lättsam låt som Similar ha en melankolisk underton får det glada att bli villkorat. Som debut betraktat så är Summer 3000 gripande. Det är en vacker samling låtar där det bräckliga får ta plats. En modig och egen presentation från en mycket lovande duo.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner

Whitney - Candid

Hyllade duon Whitney släpper coveralbumet Candid mitt i den blåsiga sommaren. Det är en samling med tio låtar från bland andra Kelela, David Byrne, John Denver och The Roches. Att släppa coverskiva, eller covers generellt, är ett så fint sätt att ge lite nytt liv åt äldre verk. Eller äldre behöver de nödvändigtvis inte vara, det räcker nog bara med att tycka om låtarna.

Alanis Morissette - Such Pretty Forks in the Road

Such Pretty Forks In The Road är en grundlig genomgång av Alanis Morissette sinnestillstånd, där hon pratar om obekväma ämnen som psykisk ohälsa, missbruk och sexuellt våld. Men i samband med hennes mjuka framtoning är inte musiken avskräckande utan grundar sig ur ett tryggt perspektiv. Morissette är som en tröstande jourtjej som vet precis vad hon ska säga för att trösta och stärka. Det är berörande och mysigt i allt sitt mörker.