Galaxy

[I]Galaxy[/I] är inte bara den första av Sveks fem samlingsskivor som inte heter [I]Lords of Svek[/I], utan dessutom den första som saknar ett mjukporrigt foto på omslaget. Framsidan pryds istället av ett foto på en typisk svensk sjö, med ett skogsbryn i horsionten. Det kan verka som en ytlig anmärkning, men det signalerar ändå att det handlar om ett steg i en ny riktning. De senaste två Svek-samlingarna ekade av ett tomrum från deras tidiga period av hårdare, funkigare, smutsigare house (och techno). Svek har ju successivt blivit djupare, mer lågmälda och mer svävande - vilket tidigare mest irriterat mig. Men med [I]Galaxy[/I] känns det som om de hittat hela vägen fram. Musiken handlar inte längre om att imitera något dansgolv i Chicago, utan om att sitta vid en brygga i Småland och titta på stjärnorna. Det skulle kunna flumma ut i jobbiga Bo Hansson-stämningar om det inte vore för att Jesper Dahlbäck, Cari Lekebusch, Seba och det halvdussin artister som cirkulerar på skivorna, fortfarande är bäst i Sverige på rytmer. Även svensk naturromantik kan kännas coolt om man sveper in den i smart deephouse. Erots [I]Sedation[/I] och Seba och hans systers [I]Midsummer Night[/I] är två av de mest välproducerade houselåtar som kommit från det här landet.