Den mjuka men auktoritativa rösten gav honom ett försprång framför de flesta, och med det loja soulgroove Matthew E White och hans husband i Spacebomb i Richmond, Virginia, var han hemma redan två album in i sin karriär. Men han är också en man som låter sig styras av infall och tillfälliga passioner, och här har lusten att få sjunga tillsammans med den unga brittiska folksångerskan Flo Morrissey lockat ut honom på dumheter. För att bara i det läget hänfalla åt ett förmätet eklektiskt coveralbum är inte särskilt genomtänkt.
Visst, parets röster varandra på ett effektfullt sätt i deras duettomarbetade covers. Men som de hade tjänat på att göra något mer genomarbetat, som att skriva eget material eller åtminstone hitta något mer spännande än ett knippe standards. Några aktuella låtval från Frank Ocean och James Blake fungerar i det oklanderligt groovy 1972-sound som vi känner igen från Matthew E Whites soloalbum, men i uttjatade covers som Roy Ayers Everybody Loves the Sunshine blir det bara retro-rekapitulerande. Sämre ändå funkar det i Leonard Cohen- och Velvet Underground-kontexten, som är konstlad och tröttande, och när BeeGees Grease förses med övertydliga och illa matchande Ann Peebles-blinkningar slår det över i buskis fullständigt.
