Feist — Pleasure

Natasha Azarmi 00:00 25 Apr 2017

Att inte döma ett verk efter dess omslag är en läxa lärd sedan länge. Ändå går förväntningarna i högvarv när jag ser Leslie Feist försöka ta sig igenom trädörren och den blomprydda väggen och över till njutningen. Och hon kommer minsann över till andra sidan, för njutningen finns där för såväl Feist som för den mottaglige lyssnaren.

Feists femte album är ett album skapat med värme och intimitet. Sällan går musik så nära det sensuella och sällan känns det så äkta. Äktheten är ett återgående tema. Arrangemangen ligger i det mest sparsamma laget, produktionen kan närmast beskrivas som opolerad lo-fi och det är oftast bara Feists röst som på egen hand ingår i ett musikaliskt klimax. Det hela hade lika gärna kunnat vara en direktinspelning från replokalen. På många sätt har Feist öppnat upp dörren för intima studioalbum som för musiker och lyssnare närmare.

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.