Daniel Avery – Song for Alpha

Att kalla Daniel Averys debutskiva för klubbig är kanske att ta i, men den är ändå betydligt mer utelivsanpassad än den här uppföljaren. Fem år senare har Avery skapat en hemmasittarskiva, inspirerad av all den tid man, eller snarare han, inte tillbringar på klubben. Då är man till exempel på flygplatsen, på hotellrummet eller i bilen, åtminstone om man jobbar som kringresande dj. Detta är spatiöst, luddigt, ambient och tidlöst, i betydelsen odefinierat klockslag. Ändå är det de låtar som mest påminner om dansgolv som jag gillar bäst, som ödsliga Sensation och dess svepande ljudeffekter och monotona basgång, eller Clear där golvet börjar fyllas upp och dj-setet stegrar. I övrigt är det lite för lamt och att kalla det för hemmamusik är egentligen fel, för vem vill ha tråkigt bara för att man är hemma.