Kalenderflickorna

ag älskar Helen Mirren när hon är hård, riktigt hård, som i [I]I mördarens spår[/I] eller [I]Gosford Park[/I]. Senast älskade jag hennes Laura Ashley-blommiga trädgårdsguru med hatt och volanger i [I]Gröna fingrar[/I], en liten komedi som förresten påminde rätt mycket om denna. Den här gången är det dock tanter, inte straffångar, som drömmer om friheten. Helen Mirren spelar Chris, en vanlig medelålders morsa, och lik förbannat älskar jag henne i den här rollen också. Chris och hennes man har blombutik och tonåring i en liten brittisk by, en sådan där inspektörerna Pascoe, Morse eller Dalgliesh skulle kunna dyka upp när som helst. Tyvärr händer det aldrig någonting där, trots Chris välmenta försök att engagera tantklubben Women's Institute i vodkaprovning eller hemvävd tai chi. Hon är en sådan där kreativ typ som skulle vara en outsider om inte hennes galna idéer ändå representerade en frisk fläkt. Men när bästa väninnan Annie blir änka och Chris övertalar tanterna att hedra makens minne med en nakenkalender för välgörande ändamål får hon till både snålblåst runt föreningsledningen och en internationell mediastorm. Det är här filmen tappar riktning ett litet tag. Gruppen sveper iväg till Hollywood och tantenergin är tidvis direkt utmattande. Manuset är heller inte helt säkert på vad som ska stå i fokus, brittiska media, kroppsrelationer, vänskap? Skådespeleriet håller ändå ihop det någorlunda. Mirren låter Chris, som har orkestrerat gruppens framgång, blomma upp men bär de små dissonanserna och osäkerheten i sitt kroppsspråk. Maken och sonen känner sig försummade och svikna, hennes axlar slokar en sekund och så ler hon igen, självsäkrare än någonsin. Julie Walters gör en fin prestation som änkan som inte haft tid för sitt sorgearbete och väninnornas gräl i en spöklik Hollywoodstudio är ett av de mest obehagliga jag sett. Men hjärtskärande sorgligt blir det aldrig, det här är ändå en godmodigt varm film. Det enda budskap den sist och slutligen har med sig är att det finns både viktigare och roligare saker att hålla på med än plommonsylt och föredrag om broccolins historia.