Handlingen i den brittiske regissören Mark Hermans nya film är förlagd till Yorkshire i England. Det är tidigt 90-tal och under den ökända Järnladyns hårda styre har regeringen bland annat sett till att kolindustrin snart är ett minne blott. Hela staden står och faller med den lokala gruvan som hotas av nedläggning trots att den visat sig vara vinstgivande. Med gruvan hotas även det lokala brassbandet Grimley Colliery Band, som i över 100 år har spelat vidare, opåverkat av depressioner och världskrig.
För att undvika att skrämma bort publiken med en kolsvart socialrealistisk berättelse har Herman valt att göra en film som närmast kan beskrivas som The Commitments möter Den stora gruvstrejken, ett koncept som visat sig ha stänk av genidrag - det är alltid lättare att ta åt sig av sorgligheter och elände när vi tillåts blanda ut det med befriande skratt. Naturligtvis innebär det också en vansklig balansgång, men Herman visar sig ha en gudabenådad fingertoppskänsla som hela tiden håller oss svävande mellan lycka och tårar. Trots att vi bombarderas med dråpliga situationer tappas aldrig det tunga allvaret bort, och som åskådare kommer man på sig själv med att undra vad det egentligen är man sitter och flinar åt.
Affischnamnet bland skådespelarna är naturligtvis Ewan McGregor, men Herman har varit intelligent nog att tona ned romansen mellan dennes rollfigur Andy och Tara Fitzgeralds Gloria. Istället har det getts plats för en flora av kända och okända skådespelare, där Pete Postlethwaite är bäst som den passionerat demoniske bandledaren Danny - en man som brinner för musiken samtidigt som han hostar upp blod och damm efter ett helt liv nere i gruvan. Visserligen övertygar varken hans viftande med dirigentpinnen eller de andra skådespelarnas playbackinsatser på respektive instrument, men vad gör det. Med gemensamma krafter får de Grimley Colliery Band att framstå som större och viktigare än både Gud och Noel Gallagher.Brassed Off
Skådespelare:
Regi:
