Mu:s förra album, [I]Afro Finger and Gel[/I], var väldigt bra. Många tyckte inte att det "svängde" som dansmusik ska och det gjorde det inte och det var bra. Ena halvan av Mu, producenten Maurice Fulton, har beskrivit gruppen som "punk music you can dance to". Det är lite överdrivet. Jämfört med den klassiska disco som Fulton annars alltid lyfter fram är det förvånansvärt svårt att dansa till Mu.
Output/Border
Black Strobe[I]Chemical Sweet Girl EP[/I] är ett slags uppsamlingsheat för Black Strobes tidigare utflykter i hipp dansmusik (det hörs att [I]Me & Madonna[/I] gjordes när electroclash ännu inte var ett skällsord), medan vi bara väntar på det där albumet som ska vara elva stycken [I]Italian Fireflies[/I]: en melodiös och snortung korsning mellan pop och gotisk acid house. Själva låten [I]Chemical Sweet Girl[/I |
ColderBehöver vi verkligen ytterligare en ultrahip fransman? Ytterligare en grafisk formgivare och filmskapare som måste få utlopp också för sitt musikintresse? Och som dessutom inkluderar en DVD för att låta oss förstå hur visuell hans musik är?
Behöver vi verkligen ytterligare en dansskiva som tar avstamp i ESG, 23 Skidoo och framför allt Joy Division, och mer än tangerar en utdöende electroclasht |
Sevens And Twelves[I]Seven' s And Twelve' s[/I] är som titeln antyder en samlingsinglar och tolvor som hittils bara funnits på vinyl och det är nu också förstagången engelska gruppen Fridges musik kommer ut på CD. Fridges musik rör sig från Spacemen 3s och My bloody Valentines svepande ljudlandskap över till monotona Neu!- inspireade beats. Det sätt att varva gitarrock och elektronisk musik riskerar nuförtiden i ef |
