Den enda vägen för Stefan Sundström efter förra och katastrofala [I]Fisk i en skål[/I] var faktiskt upp. Längre ner än till den skivans Magnus Uggla-fånerier och självparodiskt överdrivna Farsta-bräkande kunde han knappast komma. Här använder han Allan Edwall som livlina, och resultatet är mycket bättre.
Allan Edwall är sorgligt underskattad bland svenska viskompositörer, och hans insjungning av
