Metallbolaget Earache vill visa var skåpet skall stå vad gäller koalitionen extremmetall/likaledes ljudande techno. Kontentan blir som oftast när vi snackar musikaliska korsbefruktningar; mer dynga än diamanter. Godflesh och Justin Broadricks bidrag kommer undan utan att skämmas, liksom kombinationen Dub War och Panacca, men resterande sju spår känns lika meningslösa som den tröttaste grunge/hip h
Earache/House of Kicks
Formulas Fatal of the FleshEn sprillans ny platta med Morbid Angel och under solen (eller skall det kanske var under månen här?) syns intet, säger absolut intet nytt. Grymtsång, nedstämda gitarrer och dubbla baskaggar inspelade genom två ton bomull. Om det ändå hade funnits ett par sköna riff, någon manlig refräng eller ett break värt namnet - men nej. Totalt mörker, rätt igenom. Nu måste väl ändå den absolut sista spiken v |
Infotainment?Industrimetall är ingen musikgenre. Det är ett konstnärligt kristillstånd, eller kanske ännu hellre en slags låtsasmusik. Inte nog med att engelska Pitch Shifter är läskigt trista musikaliskt - deras texter är samhällskritik i dess mest slentrianmässiga form. |
