Ibland är det så orättvist att solidaritet, goda intentioner och en vilja att få människor att våga ta ställning förfaller till ett lamt och tröttsamt missionerande. Ken Loach är en oerhörd regissör med ett brinnande patos, men ibland riskerar han tyvärr att tangera just något av det ovanstående; något som blir lite ältande och så korrekt att det nästan blir själlöst. Där det inte finns plats att
