När Jim Jarmusch debuterade med Stranger Than Paradise (1984) tog han världen, eller i varje fall Cannes-festivalen, med storm. Filmen, en sorts mini-odyssé från New York via Cleveland till ett sunkigt motell i Florida var ett solkigt porträtt av Amerika, skildrat med invandrarens rena och oförstörda blick av det nya hemlandet. Jarmusch berättade i tablåer som gav effekten av ett fotoalbum, eller
