Som några år gammal blev jag presenterad för Alfons Åberg. En nästan hårlös, stabbig liten kille med stora runda ögon. Han var lite drömsk och tankspridd, men var nästan alltid på gott humör.
Vi befinner oss mitt i det illusoriska 70-talet, då envar förälder och illbatting förväntades identifiera sig med en alldaglig liten dräng som bodde i en alldaglig förort tillsammans med sin piprökande och
