Det är inte så många svenska hårdrockband som är trogna sitt ursprung över tre plattor, bortsett från ultraortodoxa extremgenrer. Gör de inga radikala genrebyten lägger de ofta ner verksamheten tidigare. Att Transport League skulle kasta in nitbältet känns omöjligt att tänka sig. Mycket beror på frontmannen Tony Jelencovich och hans ytterst hängivna och hundraprocentiga inställning till hårdrocken
Transport League
SuperevilAtt Transport Leagues låtar dräller av mer eller mindresofistikerade lån från andra band känns inte speciellt störande. Här vräksdet på med manlig stämma, höga gitarrer och sugande trummor. Allra bäst ärdet när bandet släpper ut neanderthalådran i full frihet och låter merDanzig än Danzig själv gjort på flera år. Att plattan sedan blir väljämtjockt i längden stärker bara ytterligare tesen om hur o |
