För en superfan av hård, taktfast och kliniskt monoton Steve Albini-rock är det alltid en lisa för öronen att få musik som Serial Cynics intryckt i sig. När det dessutom finns ett personligt musikaliskt avtryck blir det som alla förstår ännu roligare. Det är först i och med den här plattan som trion tillskansat sig den mer personliga identiteten. EPn från i fjol var verkligen ingen rolig historia,
