En powertrio utan gitarr. Istället: tvåsträngad bas, trumma och saxofon. Tröttsamt arty? Nej. Ej att förglömma är Mark Sandmans sköna stämma. Fast när han kör telefonröst i värsta Flash and the Pan-stil blirdet som alla förstår sketkasst. Det händer som väl är inte så ofta. Morphine är inget band du smeker på när lägenhetsfesten är som vassast, utan när det är läge att runda av och börja städa upp
