Jag vet inte hur de lyckats få kontrakt hos SubPop, men för dessa britter måste det vara jackpot. I allt väsentligt önskar de nämligen att de vore osnuten mellanvästerntrash, och i grungebandens förlängning vill de nog gärna peka på såväl Hüsker Dü som Rush som inspirationskällor. Men de är på tok för grunda och för snälla, och trots högt tempo och larmiga gitarrer blir det ändå bara snällpop av alltihop.
