Välkomna till världens första blogg!
Ja, för det är väl så man måste se på saken. Hade jag börjat med att tänka på hur det egentligen såg ut skulle jag väl aldrig sätta igång med någonting. Förnekelse av att något gjorts förut är bland de bästa egenskaper man kan ha. Slippa tänka på hur bra alla andra har gjort det innan en. Nä, det kommer säkert finna sig till rätta med tiden. På med skygglapparna bara så kör vi!
Tidigare idag styrde jag över ett piano som kördes från en adress till en annan. Det enda handtag jag hjälpte till med var att slå koden till porten vi skulle in i samt öppna plånboken. Ändå var det jätteroligt - jag hade ju fått ett piano!
Innan hade jag lite ångest dock. Jag var ju tvungen att ringa och störa olika människor och erbjuda dem mina pengar och dessutom bestämma vilken tid de skulle vara på plats och så. Ajajaj, sånt som vi människor tycker är så svårt.
Varför då? Fråga alla som inte ringer i tid, trots att de sagt, trots att det ligger i deras intresse, inte ditt. Jag var nyligen på ett äldreboende med piska i hand för att läxa upp ledningen. Deras organisation påminde i stort och mycket om ett skivbolag. Väldigt långt mellan idé och initiativ. Mellan initiativ och handling, förmodligen ett mail till en helt annan person. "Äh, vi struntar i det här va?" Ja, det blir ändå inte lika kul som vi hade tänkt det.
Är du en sådan som gillar att få saker gjorda? Grattis! Jag tror vi är relativt få.
Pianot förresten, det får ni se mera av sen. Det har en fet historia kan jag säga, och en specialfeature som ser ut såhär:
Och har ett systerpiano som skymtar i den här muntra kvartetten:
Det är igångsatt, det värsta är över. Imorgon fortsätter världens första blogg - eller, jag har läst 2 - 3 stycken tidigare, så Världens 4:e första blogg får den nog heta. Då ska jag berätta om ställen ni ska till, och saker jag har tänkt på.
Tack för uppmärksamheten!
P
