I grunden är jag en väldigt tillgänglig människa som är glad i nya personer, har nära till skratt och oftast tror det bästa om folk.
För att snabbt röja undan era misstankar om att detta är inledningen till en kontaktannons måste jag tillägga att det samtidigt finns en ständig närhet till irritation.
Idag har jag fått frågan "Vad gör du?" via sms, från ett antal olika män jag talar med på regelbunden basis. Jag har låtit den här menlösa frågan de redan vet svaret på passera obesvarad ett antal gånger och när jag känt mig på humör svarat "Är på jobbet, du?" i ett infall av social generositet.
Nu har det blivit en sport, detta, att svara så odrägligt som möjligt för att de aldrig någonsin igen ska drabbas av det högmod som fått dem att ställa frågan.
Några favoritsvar hittills på "Vad gör du?"-smset:
"Sitter i en container på ett lastfartyg mot Sydafrika där jag ska sälja min kropp."
"Sitter i en källare i Tyskland där en man som händelsevis är min biologiska far hållit mig fängslad sedan barnsben."
Håll nu tummarna för att de förstår vinken.
