The greatest trick the devil ever pulled was convincing the world att det är kul och gott att grilla. Om vi snackar de där klassiska spontanuppstyrda grillsessionerna med kompisar i en park alltså. De som alltid består av: engångsgrill, halloumi, korv och potatissallad från Eldorado. Varför låtsas vi att det här skitjobbiga sättet att fixa ihop den absolut sunkigaste snabbmaten på är okej? Det går aldrig att njuta fullt ut av sommaren eftersom ett hot om parkgrillning alltid ligger ett sms bort. När som helst kan det komma: ”Grilla ikväll! Tar du med ketchup och korvbröd?”
När sommaren når augusti brukar jag alltid ha minst fem nästan fulla ketchupflaskor i min kyl på grund av alla det spontana okynnesgrillandet. Köksluckorna går knappt att stänga för alla överblivna plastbestick och papperstallrikar.
Det är naturligtvis även alltid en överambitiös fucker i sällskapet som inte nöjt sig med något färdigmarinerat från köttdiskens skamhörna, utan har slängt ihop små foliepaket fyllda med lax, vårlök, citron och grön sparris. Så måste man sitta där och hata dem samtidigt som man försöker hata sig själv och sin svartbrända halloumi, vilket är ett enormt utmattande jongleringsarbete.
Ibland hoppas jag i smyg att grillning på allmän plats ska förbjudas. Den dagen det mot förmodan händer tänker jag fejka upprördhet över "vårt vansinniga förmyndarsamhälle" samtidigt som jag ler i mjugg och njuter av tanken på att aldrig mer behöva tända en engångsgrill.
