En sak skaver med dagens stora kulturbeef. Jag har ingen som helst aning om vem den riktas till. Vem som förväntas vilja följa den. Jag känner mig som en förälder som uttråkat måste lyssna på två syskon som grälar om vem som har rätt till den sista Piggelinglassen i frysen. Lös det själva, blanda inte in mig, tänker jag när jag läser om saker som faaaktiskt utlovats på en kräftskiva. (Förresten, en parentes. Är det verkligen lämpligt att lova grejer på en kräftskiva? Eller lyssna på någon som lovar saker på en kräftskiva? Det är liksom en högtid som firas genom att man låtsas att fyrtioprocentig sprit med aniskryddning är en perfekt måltidsdryck. Till den extremt omättande maträtten dillkokta havsgråsuggor dessutom.)
Efter att ha tänkt på det här en stund kommer jag fram till att det här ju är kultursidesvärldens motsvarighet till antikens gladiatorspel! Enda skillnaden är att det är pennor och inte svärd som det viftas runt med. Man väljer vem av kämparna man tycker tycker ser hotfullast ut och sedan hejar man på den. Efter den senaste tidens skriverier om fotbollsupplopp känns det uppfriskande med en sport som inte får folk att vilja välta bilar och slänga in brinnande bengaler i folkmassor, så jag bestämmer mig för bli kulturbråkssupporter. Det må vara en blodig och barbarisk sport, men den har åtminstone fans man slipper vara livrädd för. Det måste stödjas. Dessutom är det inte lika många regler att hålla reda på.
Men vem ska jag heja på?
När det kommer till fotboll brukar man ju lokalpatriotiskt stödja det lag som har sin klubbstuga närmast ens egna boende. Tyvärr visar det sig att varken Suhonen eller Linderborg bor i Göteborg, så jag står handfallen i mitt val. Jag bestämmer mig för att köra på den enklaste lösningen: att heja på samma person som de flesta av mina vänner hejar på. Men efter att ha hört runt ett tag visar det sig att ingen av kombatanterna har några supportrar. Alls. Åtminstone inte i den här beefen. Alla bitar faller på plats. Det här är inte en sport. En sådan kräver nämligen fans och supportrar. Suhonen och Linderborg är inte gladiatorer. De är moderna cirkusclowner som alla skrattar åt. Montergate är tröttsam nycirkus! Fy fan. Count me out.
Var köper man bengaler nånstans?
