Det är en viss förvirring som uppstår när Göteborg – en obskyr liten småstad belägen på Sveriges västkust – hyllas samtidigt i New York Post och The Guardian. Vad har jag missat? Det vilar säkert någon slags charm över staden som är lätt att missa om man som jag blivit hemmablind. Vi har ändå en förhållandevis kul musikscen och ett gäng trevliga restauranger, och den där rustika Skrot Nisse-charmen som vilar över många puttriga svenska hamnstäder är ju rätt härlig ändå. Vi har en kyrka i vilken man säljer fisk. Så långt väl. En sak förbryllar mig dock. Båda publikationerna lyfter fram den nylanserade Tredje Långgatan som ett hippt och trendigt plejs to be. Är det verkligen det? New York Posts Jennifer Ceaser skriver:
Har jag missat något? Jag twitterstalkar skribenten och får reda på att hon är en före detta Brooklynbo, vilket spär på förvirringen ytterligare. Borde inte en sådan kunna lukta sig till icke-autenticitet och poserism från flera mils håll? När man drar runt på nylanserade Tredje Långgatan bland báhn mì-foodtruckar, autentiska tacos och perfekt tillputsade fabrikslokalsväggar från 50-talet är det omöjligt att inte tänka att någon höjdare inom Avenygruppen nyligen sett första säsongen av Girls och tänkt att detta måste ju fan gå att återskapa i Göteborg. En före detta Brooklynbo hade naturligtvis genomskådat detta med en gång. Jag har, av förklarliga skäl, så många frågor som snurrar runt i huvudet just nu. Har New York Post blivit köpta av Avenyfamiljen? Hur långt sträcker sig deras tentakler? Har Avenyfamiljen rentav kontroll över all utländsk media? Vad händer om man kritiserar dem? Kommer jag att "försvinna"? Förlåt i så fall. Jag tycker jättebra om första säsongen av Girls.
