Inte helt oväntat rasar det in anmälningar mot Sverigedemokraternas tunnelbanereklam till Justitiekanslern som nu ska titta på om det rör sig om hets mot folkgrupp.
Reaktionerna på sociala medier är nedslående förutsägbara. Söker du efter orden "tiggare" och "folkgrupp" på Twitter så får du upp hundratals närmast identiska reaktioner på nyheten: ”Jasså, är tiggare en folkgrupp nu?” (Se bild ovan.) Det är ett så smärtsamt genomskinligt försök till bortfintning att man blir så matt att man reflexmässigt börjar famla efter sitt luktsalt.
De som faktiskt orkar bemöta tramset genom att förklara det alla redan vet och förstår (nej, ordet tiggare i sig åsyftar inte någon folkgrupp, men SD-reklamen vänder sig specifikt mot tiggande romer) får alltid samma autosvar: ”Så du säger att alla romer är tiggare? Hmm, låter som att du är den som hetsar mot en folkgrupp nu!”
Det är som att läsa dialogen till en Monty Python-sketch som aldrig spelades in för att den ansågs vara för tramsig.
Samtidigt ropar hundra liberala tyckare i kör: ”Ta diskussionen med dem! Hallå! Bemöt dem med argument!”
Jag undrar, med hänvisning till ovanstående, hur de tänker sig att det ens är praktiskt genomförbart?
