Hej då Hahne

Ingen har missat att William Hahne, Gustav Kasselstrand och en stor mängd andra är planerade att uteslutas ur Sverigedemokraterna. Jag kan inte vara den enda som tycker att de inre maktstridigheterna inom partiet mer och mer börjar likna en en extremt intrigtät dokusåpa? Någonstans i en fackelupplyst partilokal just nu hålls garanterat ett öråd.

Det är förstås väldigt logiskt att det blivit så här. SD-topparnas krav på hur partiets linje ska se ut är nämligen extremt orimliga. Det är ett parti som för en rasistisk politik, samtidigt som det ska framstå som glättigt rumsrent. Det är ungefär lika rimligt som att kräva att någon ska bajsa snyggt. Hahne och många andra inom SDU har sedan länge förstått att det inte går att bajsa sny— förlåt, föra en rasistisk politik som inte är uppenbart rasistisk. Därför har SDU tidigare öppet flörtat med exempelvis schweiziska SVP. Retorik som kamoufleringsmetod är ändå rätt begränsad och genomskinlig. Visst, du kan kalla en båt för en bil, men alla kommer fortfarande se att det är en båt. Ja, förutom alla de som skriker upprört om att det är odemokratiskt att kalla nämnda båt för båt.

Frågan är bara var det här kommer sluta, om man fortsätter slänga ut folk som inte orkar eller kan hålla den glättigt rumsrena linjen. Förhoppningsvis kommer partiet fortsätta att decimeras uppifrån tills den enda kvarvarande medlemmen är en gammal bandare som spelar Sveriges nationalsång på repeat tills batteriet börjar ta slut och det låter så där långsamt och roligt.