På lördag smäller det i Göteborg! Är ni redo? Det är dags för hurtbullarnas Way out West – Göteborgsvarvet! Har du aldrig varit i Göteborg under Göteborgsvarvet så kan du försöka föreställa dig en kombo mellan tjurrusningarna i Pamplona och melodifestivalen. Det är en familjebetonad folkfest med lätta inslag av att få pannbenet intrampat av en skenande hjord köttmassa. Att ta sig över en gata under Göteborgsvarvet är ungefär lika lätt som att försöka spela Frogger med ögonbindel.
Men det är väl kul att det händer något? kanske någon undrar. Absolut! Jag avundas alla som njuter av det här. Alla som står radade likt adventssljus längs vägkanterna och ropar hejaramsor. Jag vill också vara som dem. Tänk att bara kunna stänga av allting för en stund och med stor behållning stå och vråla osammanhängande åt förbipasserande svettiga kroppar. Jag har dock svårt för folkfester av två anledningar: 1) jag gillar inte folk och 2) jag gillar inte fester. Min neggighet är inte självvald, den är något jag måste dras med oavsett jag vill eller inte. Jag anser mig inte vara bättre än någon. Jag har bara väldigt svårt för det som i folkmun kallas ”hoolabaloo”.
När ska Göteborgs kommun börja tänka på mig och mina likar? Varför kan inte vi få en dag när det bara är helt tomt och tyst på gatorna under några timmar? En slags inverterad andra långdagen. Slottsskogen ska vara som på natten fast mitt på dagen. Det ska inte lukta korv. Inga vimplar. Inget mamma jag måste kissa. Inget heja heja heeeeja klapp klapp klappklappklapp. Inga alldeles för stora flintastekar på alldeles för små engångsgrillar. Inga avspärrade gator. Ingen oändlig human centipede som svettigt stönar runt längs sin bana.
Bara lugn och allmän håll käftighet.
Problemet med en sådan dag är dock att om vi är för många som är ute och firar att inget händer så blir det per automatik en folkfest igen. Det går aldrig att vinna.
