Vad blev då resultatet av denna omfattande 90-talsresearch/överväldigande prestationsångest inför det sista decennietemat som går att lajva (00-talsfest? Kan ni ens se det framför er?...minidiscs?). Skulle jag för första gången klä ut mig when told so?
NJA. Som ständig källa till besvikelse slutade det upp med samma gamla euro disco-ursäkt till kläder man lever i varje helg och Sabrina Tonårshäxan-Libby - det äcklet - till smink och hår. Inte en choker in sight, testade dock att spänna fast ett blingigt clipsörhänge i naveln för att äntligen få ha navelpiercing men smärtan var outhärdlig.
Rebecca-standard.
Här var två som inte behövde skämmas. Bjöds t.o.m. på ett par svarta string i vita Savann-byxor, självklart uppdragna över byxkanten.
Annat engagemang som fick mig att se ännu sämre ut: en real life-kopia av Hit me one more time-Britney.
Kicki kunde känna sig något nöjdare och jag har FORTFARANDE ALDRIG KLÄTT UT MIG. Bestämmer nu att det är en policy och inte en rad misslyckanden.
