I veckans Trailer Park Tuesday tittar vi närmare på tre intressanta artsy fartsy-projekt om rymdvarelser, bilfärder i natten och en film som aldrig blev.

Det här är den filmen jag ser fram emot mest just nu. Scarlett Johansson spelar något slags utomjording som härjar runt ett visuellt slående Skottland. Om inte det känns speciellt nog släpptes nyligen även en alternativ trailer som tar ut svängarna ytterligare. Att kritikerna strösslar med omdömen som hänvisar till Kubrick gör heller inte saken sämre. Exakt vad detta blir är lite oklart men det känns redan nu självklart att det lär bli intressant. Det blir ju nästan alltid det när samtiden porträtteras som nästan futuristisk.

I »Locke« sitter Tom Hardy i en bil i 90 minuter. Det låter ungefär lika intressant som den deprimerande grå Persbrandt-rullen »Dag och natt«. Det är det förhoppningsvis inte. För »Locke« verkar ha nerv. Av trailern allena är det lite vårt att utröna exakt vari intrigen består. Men att huvudpersonen Ivan Locke har problem tycks vara en rimlig tolkning. I ljuset av den korta sammanfattningen av filmens handling på imdb verkar det även bli rätt tight med tid: ”A man's life unravels during a 90-minutes race against time”. Räkna med andra ord med lite artsy karaktärsdriven thriller.

Den spanske regissören Alejandro Jodorowskys försök att filmatisera Frank Herberts sci-fi-epos »Dune« ses idag som ett av filmhistoriens mest grandiosa projekt som aldrig blev. Och att leka med tanken på vad som hade kunnat vara är ju alltid kittlande. Det tycker i alla fall filmaren Frank Pavich som beslutade sig för att göra en dokumentär om det misslyckade projektet. Resultatet verkar vara en mysig liten oral history som går igenom konceptkonst och lystrar till den alltid lika karismatiske Jodorowsky. By the way, är det bara jag som tycker att Jodorowsky låter förvillande lik Slavoj Ziziek när han pratar engelska?

En YA, en AI och en gymfilm. Det är beståndsdelarna i veckans TPT som tittar närmare på nya stjärnskottet Shailene Woodley och två vandrande gamla skinnväskor till skådespelare.

Den senaste, och sista, trailern till kommande »Divergent« ger oss som ännu inte tagit oss an Veronica Roths young adult-dystopi lite mer kött på benen. Nya stjärnskottet Shailene Woodley spelar Beatrice, en ung divergent med speciella färdigheter som verkar komma väl till pass i upproret mot ett framtida förtryckarsamhälle. Kärleksintresset Four, spelad av Theo James, är inte supergullig vilket kanske medför att filmen kanske inte kommer få toppbetyg av The Onions Peter K. Rosenthal. Men vad gör det egentligen. Jag välkomnar mer revolutionsromantik i spåren efter »The Hunger Games« om så bara för att uppvigla en generation tweens svältfödda på relevant samhällskritik. Color me peppad.

Jag tyckte mycket om »End of Watch«. Den var precis det jag vill ha från en snutfilm: vidrig, välspelad och vemodig. Det känns därför lite deprimerande att se regissören och manusförfattaren David Ayer (även »Training Day«) följa upp med en adrenalinstinn actionrökare ledd av Arnold Schwarzenegger. För »Sabotage« känns mest som »The Shield« spetsad med fler one liners och uppjackad action. Någonstans där ska väl en intrig med en mexikansk drogkartell finnas men i trailern drunknar alla sådana motiv i fjantiga frisyrer och överestetiserade head shots. Alltsammans blir mest en förhandsklassiker på Roffes gym och kosttillskott.

Johnny Depp har spenderat de senaste åren med att spela konstiga pastischer på Johnny Depp. Alltihop började någonstans med de där hiskeliga piratfilmerna och kulminerade i somras med rollen som Tonto i superkalkonen »The Lone Ranger«. »Transcendence« känns på förhand lite som ett försök till upprättelse. En film där Johnny Depp får försöka vara lite mer subtil. I den första trailern känns det ändå rätt misslyckat. Som att detta actiondrama i den artificiella intelligensens tecken mest kommer bli en medioker actionfilm som snabbt förpassas till OK/Q8-backarnas två för 99-erbjudanden.

Det var som bekant Super Bowl i söndags och i reklampauserna trängdes miljarder bilreklamer med små korta fragment ur kommande filmer. Storsnackisarna var givetvis glimtarna från nya trailersarna till »Captain America: The Winter Soldier« och »The Amazing Spider-Man 2« men eftersom vi redan synat massa material ur de filmerna kommer istället här tre andra.

Det var bara två svenskinslag under årets Super Bowl. Dels Ane Bruns »Don’t Leave« i en reklamfilm för Chevrolet och så den svenske kocken i en kort (och tematiskt utformad) spot för den kommande mupparna-filmen. Samtidigt släpptes även en förlängd Super Bowl-spot som fyllts med sköna tweets om filmen. Den finns att se här.

»Family Guy«-skaparen Seth MacFarlane tog Super Bowl-tillfället i akt att översälja. Istället för att visa en trailer för sin nya film »A Million Ways to Die in the West« gjorde han en egen spot med succébjörnen Ted där han pratade om hur trailern var alldeles för grov för att vara okej på bästa sändningstid. Anrättningen avslutades med en hänvisning till filmens hemsida. Den ”riktiga” trailern finns även att se här och visar rätt mycket det man kan förvänta sig av MacFarlane. Lite skratt åt folk som där, lite könshumor och lite rasistskämt.

Michael Bay fläskade på med att visa de första trettio sekunderna med material från den kommande »Transformers«-"rebooten" med Mark Wahlberg i spetsen. Precis som i MacFarlanes fall var allt sig likt. Mycket bilar som gick sönder, många explosioner och många metalliska ljudeffekter. Det lär vara sig likt kvalitetsmässigt när filmens släpps i juli.

Ännu en kall tisdag, ännu en eftermiddag på husvagnsparken. Denna vecka med en ond fé, en kämpande poet och en bitter medelålders man. 

Plötsligt blev jag rätt peppad på Disneys storsatsning, »Maleficent«. Jag vet inte om det handlar om att det är ett så oerhört kärt återseende att höra den patenterade trailerrösten efter år av tystnad eller om det är för att Angelina Jolie verkar så kick ass. I grunden finns det dessutom något behjärtansvärt att, i linje med musikalen »Wicked«, berätta en klassisk saga utifrån antagonistens perspektiv. Jag tror »Maleficent« blir sagolik eskapism på klassiskt Disneymanér. Förhoppningsvis med hjärtat på rätt ställe och Jolie som råbarkad demon.

En film om en kämpande wannabe-poet som får sin privilegierade tillvaro satt på sniskan genom att jobba i en porrbutik. Med »American Horror Storys« egna Emma Roberts och Evan Peters i huvd- och birollerna. Komplett med parafraseringar på Samuel Beckett levererade av John Cusack. Sign me up!

Jason Bateman har bestämt att han ska begå regissörsdebut. Han gör det med en film om en medelålders loser som spöar barn i spelling bee-tävlingar och även passar på att dela ut lite verbalt våld när han ändå är igång. Det känns lite hjärtlöst. Speciellt eftersom berättargreppet med ett lillgammalt barn som lär en vilsen vuxen om det här med livet är jämngammalt med barna Hedenhös. Med det sagt kan väl det här säkert bli en småmysig »Bad Santa«-variant med allsköns ordlekar.

Jag har noll koll på »Kite«. Därmed lovar Samuel L Jackson i sin lilla presentation av den här trailern att jag kommer bli ”surprised and happy” av vad jag ser. Det blir jag inte. Det känns mest som en sådan där europeisk actionfilm. Inte budget men dränkt i en form av uppskruvad stilistik som är tänkt att täcka upp för bristande stjärnglans och för korta manusrep. Allt känns mest som en »Nikita« för ADD-generationen med lite dubstep för tydlighetens skull.

En av min favoritregissörer i dokumentärgenren är Errol Morris. För drygt tio år sedan gjorde han en film om USAs forne försvarsminister, Robert S. McNamara. Morris nya film, »The Unknown Known«, känns lite som en andlig uppföljare till den. Ny försvarsminister, Donald Rumsfeld, nytt krig, irakkriget, men samma estetik. Med tanke på hur bra »The Fog of War« blev kan inte det lova annat än gott. Att affischen till »The Unknown Known« dessutom pryds av en bild på en leende Rumsfeld och taglinen ”Why is this man smiling?” är inget annat än briljant.

Jag är redan supertrött på nästa Spider-Man-film. Varför? Därför att det känns som att precis ingenting står på spel. Andrew Garfield är charmigt twinkiga Andrew Garfield, Jamie Foxx är den förlorade medlemmen från Blue Man Group och onelinersarna är mer krystade än en problematisk förlossning. Det är själva definitionen av uppkörda hjulspår och någon gång måste ändå vagnen spåra ur.

Dags för årets första Trailer Park Tuesday med ett kärt återseende, en snedknullande kingslayer och ett apvirus. 

"A long time ago, we used to be friends, but I haven't thought of you lately at all", sjöng The Dandy Warhols i ledmotivet till »Veronica Mars«. För många har det inte alls varit fallet. För många har tänkt rätt mycket på »Veronica Mars« sedan serien lades ner för knappt sju år sedan. Den har liksom etsat sig fast och levt vidare i många marshmallowkroppars tv-älskande hjärtan. Ifjol blev det därmed klart att det med en långfilm finansierad av plånböcker med kopplingar till samma bultande hjärtan. Och dessa hjärtan lär slå ännu starkare av den första riktiga trailern för »Veronica Mars«-filmen. Vi får se Veronica som savvy advokat i New York, Logan i klaver med rättvisan och tecken på att gammal kärlek aldrig riktigt rostar. Det är ännu oklart om det blir någon svensk premiär men SF arbetar enligt uppgift på en deal med distributören.

Man gillar ju hämnd. Och man gillar ännu mer när hämnden utkrävs mot douchiga snubbar. På pappret borde därmed »The Other Woman« lova gott. Cameron Diaz får reda på att hennes kille egentligen är gift med Leslie Mann och tillsammans får de i sin tur reda på att han även är otrogen med Kate Upton. Nämnde jag att Diaz även är bästa kompis med Nicki Minaj? Det spelar egentligen inte så stor roll då handlingen i praktiken mest tycks kretsa runt Nicolas Kingslayer Coster-Waldau. Och någonstans är det nog en bedrift i dåligt omdöme att lyckas klippa en trailer till en film där fyra av fem huvudkaraktärer är kvinnor och ändå misslyckas i Bechdel-testet. Eller så är det bara en tramsig film. Jag tror på det senare. Och det förra.

Grej jag aldrig trodde jag skulle säga: Jag är otroligt peppad på uppföljaren till »Rise of the Planet of the Apes« (som, icke att förglömma, även hade den briljanta svenska titeln »Apornas planet: (r)Evolution«). Varför? För att hela skiten givits en inramning av post-apokalyptiskt virusutbrott. I samband med den första trailern lanserades även en viral kampanj med en liten informationsfilm om sjukdomen The Simian Flu. Var den tar vägen ska bli intressant att följa. Personligen hoppas jag på att det blir »Outbreak« av alltihop men att apan den här gången vinner i slutändan.

Årets näst sista Trailer Park Tuesday blir en blick mot framtiden i bemärkelsen 2014 och sci-fi.

I och med att årets sista blockbusters nu går upp på bio är det även hög tid att börja pegga för nästa års skörd. Det görs framförallt med stora koncept i science-fiction-genrens eskapistiska uttryck – en fålla där kommande Tom Cruise-filmen »Edge of Tomorrow« passar mallen perfekt. Baserad på den japanska sci-fi-romanen »All You Need Is Kill« berättar den historien om soldaten Bill Cage som fastnat i en tidsloop och tvingas genomlida samma strid mot en utomjordisk ras om och om igen. Det är därmed ett slags fatalistisk helt i linje med den två år gamla »Source Code«. Men med mer bomber, mer aliens och mer Tom Cruise.

Inledningsvis känns det otroligt trist med ännu en återupplivad franchise, men nyversionen av monsterklassikern »Godzilla« verkar ändå ha något. Med en teaser som klockar in på blott två och en halv minut är det i alla fall den stora trumman som slås igång. Allt är tänkt att vara större i nya »Godzilla« och är säkert det med. Samtidigt något ganska smutsigt där. Något lockande i greppet att behandla en monsterfilm som mötet med undergången. I teasern trängs skräckslagna ansikten med ödelagda stadsmiljöer. Det är bilder som snarare för tankarna till en terroristattack än ett hisnande äventyr. Just det är ett allvar som monsterfilmen alltid vilat på men aldrig riktigt lyckats uppbåda tidigare.

Säga vad man vill om syskonen Wachowski, de saknar knappast djärvhet. Efter att ha följt upp sina Matrix-äventyr med en japanflirtande animefilmatisering på LSD gav de sig i kast med 500-års-filmen »Cloud Atlas«. Nu står »Jupiter Ascending« på tur. En nästan lika kryptisk historia om Jupter, spelad av Mila Kunis, som är människa, född till drottning av hela universum. Det är med andra ord inte riktigt de små gesternas historia, som dessutom fylls på av rätt hisnande miljöer, en armada av rymdskepp och Channing Tatum i kajal. Det känns spännande men kanske inte så genomtänkt. Som att syskonen Wachowski spunnit ännu en värld av tunt socker och att allt vilken sekund som helst kollapsar av sin egen överdrivna sötma. Lite som filmvärldens reglage ställda till elva.

Om knappt ett år har Christopher Nolans nya film »Interstellar« premiär. Det blir, utöver den lilla utflykten med »Inception« 2010, hans enda film utanför den Gotham-värld han befunnit sig i på åtta år. Exakt vad det blir är som vanligt höljt i dunkel. Den första teasern har späckats med arkivmaterial på olika genombrott i den luftburna ingenjörskonsten och Matthew McConaughey som pratar om hur mänskligheten tvingar sig själv framåt när vi möter motgångar. Det är därmed upplagt för ett nytt genombrott, ett steg in i morgondagen. Att det på förhand viskats om maskhål med mera känns därmed rimligt. Var det landar är svårt att sia om men Nolan har i alla fall lyckats med konststycket att aldrig ha gjort en dålig film. Ännu.

Dags för TPT med presidentmord, Vanessa Hudgens och Tarzan på ett plus.

»The Bible« är en av amerikansk tvs största succéer de senaste åren. Mest för att amerikaner älskar sin bibel. Nu kommer filmen där killen som spelade Jesus i »The Bible« repriserar rollen. Den heter »Son of God«, ser ut som en billigt centraleuropeiskt samarbetesprojekt och lär spela in otaliga miljoner på amerikanska biografer. Eller så är det typ the original superhero story i och med att Jesus trollar med fiskar går på vattnet.

I fredags var det femtio år sedan John F. Kennedy mördades i Dallas. Hur profiterar man på det? Om man gör en film om mutanter genom att haka på diverse konspirationsteorier och kasta in en av sina antagonister i mixen. Det är nämligen precis vad den virala marknadsföringen av »X-Men: Days of Future Past« gjort. Under rubriken The Bent Bullet presenterar man teorin att det egentligen var Magneto som var på plats på den gräsiga kullen och styrde om en kula för att träffa den amerikanske presidenten. Osmakligt? Kanske lite. Samtidigt är Kennedymordet sedan länge helt utblottat till populärkulturens nycker. Vad som återstår att se är bara om det överhuvudtaget har något med filmen i fråga att göra, eller om det bara är ett billigt sätt att generera lite buzz.

Vanessa Hudgens har sedan »Highschool Musical«-eran blivit en av de mest intressanta skådespelarna av det unga gardet. Tidigare i år medverkade hon i fantastiska »Spring Breakers« och spelade dessutom en biroll i den smått underskattade Alaska-thrillern »The Frozen Ground«. Nu kommer solskenshistorien »Gimme Shelter« där Hudgens spelar en gravid tonåring som rymmer från sin rätt hemska morsa, spelad av Rosario Dawson. Dessutom följer »Gimme Shelter« en av Hollywoods favoritrecept – vacker skådespelare blir ful för att gå in i rollen – i och med att Hudgens klippte av sig håret och odlade en lagom edgy pojkflicka look. Det kommer säkert gå hem bland de amerikanska kritikerna men jag tror att »Gimme Shelter« kan bli rätt bra i ett större perspektiv. Att den blir rätt stark tobak.