Jag har noll koll på »Kite«. Därmed lovar Samuel L Jackson i sin lilla presentation av den här trailern att jag kommer bli ”surprised and happy” av vad jag ser. Det blir jag inte. Det känns mest som en sådan där europeisk actionfilm. Inte budget men dränkt i en form av uppskruvad stilistik som är tänkt att täcka upp för bristande stjärnglans och för korta manusrep. Allt känns mest som en »Nikita« för ADD-generationen med lite dubstep för tydlighetens skull.
En av min favoritregissörer i dokumentärgenren är Errol Morris. För drygt tio år sedan gjorde han en film om USAs forne försvarsminister, Robert S. McNamara. Morris nya film, »The Unknown Known«, känns lite som en andlig uppföljare till den. Ny försvarsminister, Donald Rumsfeld, nytt krig, irakkriget, men samma estetik. Med tanke på hur bra »The Fog of War« blev kan inte det lova annat än gott. Att affischen till »The Unknown Known« dessutom pryds av en bild på en leende Rumsfeld och taglinen ”Why is this man smiling?” är inget annat än briljant.
Jag är redan supertrött på nästa Spider-Man-film. Varför? Därför att det känns som att precis ingenting står på spel. Andrew Garfield är charmigt twinkiga Andrew Garfield, Jamie Foxx är den förlorade medlemmen från Blue Man Group och onelinersarna är mer krystade än en problematisk förlossning. Det är själva definitionen av uppkörda hjulspår och någon gång måste ändå vagnen spåra ur.
