Vi åt en så god lunch på en av restaurangerna här i administrationen. Alltså det är ett stort område här i öknen, med skjul och hus lite här och var. Vi åker runt i en bil en fräck jeep, nästan alla bilar verkar vara fyrhjulsdrivna pga sanden, och hälsar på hos olika chefer och ministrar. Med oss har vi Senia som är saharier och översätter allt hos oss. Hon har bott fyra år i usa, läst biologi på ett universitet i Massachusetts, bott i Oslo och Stockholm. Hon växlar hela tiden mellan arabiska, franska och spanska och hasina som är en blandning av alla tre språk. Hos hennes familj ska vi bo i lägret. Här i Algeriet finns fem olika läger. Allt så så extremt välorganiserat. Det krävs såklart i en stat på flykt. Jag tänker att det lika gärna hade kunnat vara en stor klump av kaos. Men glöm inte att det är kvinnor som byggt och organiserat lägret medan männen var i krig. Sedan 1975 har det sett ut så, men nu är männen hemma.
I dagarna kommer vi träffa massa folk, bla kulturministern. Har tusen frågor till henne. Jag vill veta om konsten här, om den speglar den politiska kampen eller om den bara vill dekorera. Asså jag fattar att den är politisk. Allt här är det. Samtidigt som det finns en vardag. Senias mamma går till jobbet som lärare varje dag, utom fredag och lördag. Hemma har hon sina barn. Senias lillebror älskar djur, och Lisa och jag gladde oss åt informationen om en baby goat SOM SOVER INNE. Gissa vem som ska gosa med den!!!!!
Hej hej mamma allt är fint och lugnt här. Du behöver inte oroa dig.
