Imorn har jag alltså vernissage för min första stora solouställning ever. Det känns liksom enormt för mig som konstnär, men också lite overkligt.
I december förra året hade jag ett inplanerat möte med Maria från Konstmuseet i Norr på Kulturhuset, hon hade sagt att hon hade ett projekt hon ville presentera för mig. aja tänkte jag, det är väl nåt workshopartat, nåt med pedagogik som jag precis hade gjort och var trött på just då. Maria och jag hade jobbat ihop tidigare när jag var uppe i Jokkmokk och föreläste om "konst som motstånd" ett år tidigare, och jag gillar henne så mycket. Vi gick på Nyckelviksskolan ihop för 11 år sen dessutom. Well well under en fräsch juice frågade Maria om jag ville ha en soloutställning på Konstmuseet, la fram en budget och lite tidsramar. DET HÄNDER!!! Asså sånt händer liksom. Hon hade sett min examensutställning på Konstfack och följt mig och tyckte (fattade) att jag var grym.
Sen började utställningen ta form. Att va konstnär är ju som att vara producent, regissör, dj, VD och konstnär i ett ska ni veta. Det är kul och mycket. Det stod klart för mig väldigt tidigt att utställningen skulle handla om mäns våld mot kvinnor, som är vår största folksjukdom idag. Eller generellt är väl män det, med den sjuka könsrollen som finns. Jag ville understryka att hustru/kvinno/tjejmisshandel inte är ett problem då och då, som uppstår bland arbetarklassen när en man druckit för mycket. Utan att det sker HELA tiden, i alla samhällsklasser och att det handlar om ett kvinnohat snarare än om hur eller när män dricker och vad dom gör. Det finns förutfattade meningar om klass och etnicitet när det kommer till kvinnomisshandel, som är rasistiska och hatiska mot arbetarklassen. Men misshandeln sker i alla sorters hem, i alla sorters klasser, och i blandade etniciteter. Vi har ett hederstänk i den svenska kulturen.
Min utställning består av två videor där skådespelarna Bahareh Razekh Ahmadi och Aleksa Lundberg porträtterar kvinnor jag intervjuat. Dom är fantastiska dessa underbara skådisar. Alla i projektet är feminister, lesber, trans, traighta, av olika etnicitet och kvinnor. Ahang Bashi har filmat och klippt, och Seppi Hosseini har formgett den fantastiska affischen. På affischen har Eva Engman från Luleå Kvinnojour och jag skrivit två texter. Jag har skrivit manus (monologer) utifrån intervjuerna.
För mig är det viktigt att berätta andras historier än mina egna. Andra röster måste få komma fram och jag kan förmedla dessa röster. Just i detta arneter som heter "Jag Ska Begrava Dig" ser den förmedlingen annorlunda ut. Jag har intervjuat kvinnor som utsatts för fysisk och psykisk misshandel, dom lever fortfarande under hot och med hemliga identiteter. Deras historier har fått ändrats och trixas med, för att kunna anonymisera deras identiteter. Inget är viktigare än att dom känner sig trygga i att ha lämnat ifrån sig information om sig själva och sina barn.
Historierna vittnar om kontrollerande förhållanden, sexuella övergrepp mot barn, mot dem själva och våld. Det psykiska våldet kommer oftast först och sätter skräck i kvinnor. Du kan inte se hur en typisk misshandlad kvinna ser ut eller är, för hon är inte typisk. Det handlar inte om KVINNAN, utan om han som slår, han som torterar och han som kontrollerar. Jag är så tacksam över kvinnorna som delat med sig av alla historier till mig. Och till kvinnojourer i Norrbotten, då speciellt Luleå Kvinnojour som är underbara och hjälpt mig med massvis av grejer. Jag har även hälsat på i deras skyddade boende och imorn kommer dom hit på vernissaget.
Här är en liten sneakpeek på min keramiska installation! Det är begravningskransar, gjorda av ca 1000 små löv jag gjort med mina egna små tassar. I snitt mördas 17 kvinnor varje år av män i nära relationer.
Amazing affisch
ps
Du kan också se utställningen här:
Pajala, Tornedalsteatern, 3 - 9 juli.
Övertorneå, Övertorneå församlingsgård, 21 - 27 augusti
Älvsbyn, Älvsby församlingsgård, 28 augusti - 3 september
Jokkmokk, Jokkmokks församlingshem, 4 - 11 september
Arvidsjaur, Arvidsjaurs församlingshem, 12 - 19 september
Den första dagen på varje ort bjuder vi in till en kaffekväll i samarbete med länets kvinnojourer för att samtala om konst, utsatthet och möjlighet att förändra.
Ses IMORN!!! <3
