Tro mig, jag trodde aldrig att jag, Kakan Hermansson skulle sitta ner, dessutom lugnt och fint med några hockeykillar och känna dessa känslor jag kände idag.
Ja här sitter hon, tänkaren. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle befinna mig i lobbyn på mitt hotell, med delar av Kiruna IF, deras pr-person och ordförande, imorse när jag gick upp hemma i Stockholm. När jag landade i Kiruna efter lunch informerade Maria (från Konstmuseet i Norr, min underbara producent) mig i förbifarten att hockeylaget i stan hade kontaktat henne för att få hjälp med en sak, och hade hört att också jag var i stan och frågade om jag kunde hänga med på möte. jaja tänkte jag när jag hörde vad det handlade om, jag lyfte på ögonbrynet, förvånades något och tänkte det låter väl kul men... Ja jag erkänner glatt att jag är skeptisk och mina framtidshopp är inte höga. Men efter vårt entimmesmöte idag.. asså I was blown away. Det Kiruna IF har presenterat för mig, frågat om tips och hjälp, det dom har i kikaren, det e det mest framtidsstarka och progressiva jag sett inom idrott, NÅNSIN. Jag är så imponerad och rörd, jag längtar till när dom ska förnya sättet män tänker om sig själva och sin roll, och de nya tankarna om hockey, världens manligaste sport. Jag kan självklart inte berätta vad det handlar om, men om jag är impad, då kan ni nog tänka er vilken rikning dom har! Jag e SÅ glad att jag får vara en del om detta.
Som om det inte vore nog spatserade jag och min onda hälsporre genom min älskade gruvstad i jakten på ny utställningslokal. Eftersom Frälsningsarmen inte ville ställa ut mig (det kan ni lyssna mer på HÄR på sameradion) blev jag knäckt och det brinner i knutjävlarna, men idag, då hittade jag den. När allt är klart och påskrivet då jävlar ska ni få veta! Men på väg dit passerade jag både
och
Detta gjorde mig inte ledsen. I love Kiruna, jag vet inte vad det är, kanske är det gruvan som kokar av manlighet, och den kraften som vill förändra. Kanske är det landskapet och där solen går ner
