IGEN!
Även om det är världens göttigaste dag (ja, jag har varit vaken sen kl 7 och jobbat med Morgonpasset) och solen har kösst din bleka feja, så kommer dagen bli kväll och du vill krypa upp med din goda vän eller partner och omfamna dig av filmer om systerskapet. Jag har säkerligen tipsat om dessa tidigare, men det e ju min blogg och jag bestämmer.
Är du sugen på något som innehåller historia, kvinnor, idrott och systerskap på en så stark nivå att, då ska du kolla på
TJEJLIGAN
Hej världen bästa film. Får alltså tårar i ögonen samt hård jävla gåshud på all hud när jag såg dessa bilder <3 <3 <3
JAHA GEENA DAVID min första kärlek
En buss kommer lastad med systerskap och så extremt koola tjejer som spelade fräck baseball.
Jag tänker att denna tid var väldigt utstakad på ett väldigt traditionellt sätt för kvinnor, dom var hemma med barnen och umgickas med sin man. Idrott var det inte ritkigt tal om, på det där sättet som vi gör idag, går till gymmet eller tränar ja, låt oss säg aerobics i grupp. Här fick kvinnor åka från hemmet och använda sina kroppar till annat än att föda barn, amma barn och springa efter barn. Eller städa, ta hand om hemmet och passa upp en karl. Framför allt fick dom använda sin kropp till extremt fysisk ansträngning, tillsammans med andra kvinnor och dela glädje och sorg kring vad deras kroppar åstakom. Kroppar som inte var till för att sexualiseras eller tillfredsställa män (well, sexismen är väldigt närvarande ändå tyvärr). Nä, jag måste fan se denna ikväll. Har den på dvd. Pappa har köpt den på nätet till mig. Eller till mitt ex, men jag tog tillbaka den i smyg haha.
En mycket bekymrad Dottie, och med all rätt. Hennes man är ute i kriget och hon måste styra upp ett helt jävla baseballag!
1992 kom filmen, ett år senare satt jag och min pappa på min första utlandssemester till Lübeck på en jävla färja och kollade på Tjejligan, med dubbeltextning. Jojo, både finska och svenska fanns för de duolingiska resenärerna. Att jag redan hade gett mitt hjärta till Madonna gjorde ju inte saken sämre. Hennes "This used to be my playground" var också Original Soundtrack och jag minns att jag satt och väntade på hela filmen, och sen kom den i eftertexterna. Både pappa och jag grät (detta är ju ett återkommande tema, att pappa och jag gråter i grupp) och jag minns att jag tänkte, hur kan nåt kännas så här mycket?
HEJ KRAMA MIG!!
Minus med filmen:
- den skildrar en tid då svarta uppenbarligen inte var välkomna i detta glada gäng. Att se förtryck mot kvinnor betydde tyvärr inte att se klart på det rasistiska förtrycket.
- en ba... eh? No lesbian drama? REALLY? asså det e ju HELT omöjligt att så många kvinnor spelar idrott och umgås så mycket utan att det sker nån lesbisk aktion. Inte ens en liten flirt, även om det var en del uppenbara familymembers.
- sorgens som sätter sig i hela ens kropp när en sett filmen. Tomheten, som självklart blandar sig med lyckan... den lämnar inte kroppen. Jag älskar den här filmen, men jag kan liksom inte se den ba sådär, jag måste va i rätt stämning. MEN SE DEN!!!!
