Eftersom en vill va lite förberedd när filmsöndagen kryper på, ger jag er redan nu ett gyllene tips. Nu ska ni få er en riktigt praktfull kärleksfilm serverad;

Behind the Candelabra: My Life with Liberace

Eller filmen heter bara Behind The Candelabra, men är byggd på boken med namnet ovan. Och var ska jag börja? Detta är en true story om Scott Thorson, som träffar den karismatiska underhållaren och pianister Liberace. Liberace är ca hundra år äldre än Scott, men med lika många miljarder verkar inte detta vara något problem. Det är ändå true love tror jag, imellanåt. Liberace var liksom ett underbarn, ett geni. Lilla pianograbben kom från ett invandrarhem och spelade sen med sina små händer ihop en sprudlande karriär. Från 50-talet till 80-talet var han den mest betalde underhållaren i VÄRLDEN. In da freakin world! Detta är ett kostymdrama, om 70 och 80-talet, en bögvärld, en del av vår världs historia som sällan blir berättad från bögarna själva. 

Meet me in da tub, boy

Steven Soderbergh har gjort denna pangrulle (som också gjort bla Traffic, Erin Brokovitch mm), dock som tv-film. Filmen kom i maj förra året som HBO-film men håller verkligen måtten som filmfilm. I huvudrollerna får vi njuta av Matt Damon (hatar ICKE denne om en säger) samt Michael Douglas, i sin bästa roll på många herrans år. Dom är så övertyande, skickliga och fula. 

Michael Douglas ansikte är.

Filmen är bra, det finns mycket att titta på. Kläder, smycken, bildar, scenografi, det är epok och underhållning. Men jag saknar ett politiserande kring det homosexuella. Bla adopterade Liberace Scott... för att dom skulle ha möjlighet att vara familj på pappret. Också för att deras roller var lite tudelade i den där ålderskillnaden. Liberace säger en gång att han vill vara Scotts allt, både hans pappa, hans broder, hans bästa vän och älskade. Det handlar inte om incest, utan om snåla möjligheter att skapa familj mellan två homosexuella män.

Jag saknar reflektioner över hur samhället behandlade homosexuella, hur bögscenen pratade om AIDS, hur INGEN känd person kunde komma ut pga att homofobin piskade i vinden som en sur jävla yxa. Varför kan inte en film få vara både och? Blir så sur av att hbtq-personers historia reduceras till halva berättelser om och om igen. Nu är vi ju på 2010-talet, nu finns det inga ursäkter längre.

Men ändå, kolla detta: Scott Thomas och Liberace i verkligheten!!!! matt Damon och Michael Douglas har gjort så starka rolltolkningar på dessa herrar.

Se den!!!! Jättebra.

KRAM