Efter ett uppehåll över jul och nyår fortsätter folkbildningsuppdraget med Dancehallens ABC, idag har vi kommit till E, och det står för Elephant Man.
Om du har varit på "urbanklubb" någon gång efter år 2000 finns det en stor risk för att du har hört Elephant Man. Hans läspande, råa röst har nästan egenhändigt gjort att den hårda deejay-stilen som fick sitt genombrott under nittiotalet fick en ny crossover in i amerikansk rnb och hiphop, och därmed in i populärkulturen. Men rösten är inte hans enda styrka, Elephant Man har i det närmaste blivit ökänd för sina liveuppträdanden, och sitt förggranna hår. Under aliaset "Energy God" har han gjort sig känd för en frenetisk stageshow, där en av programpunkterna är akrobatisk dans med utvalda delar av den kvinnliga publiken. Alla som har sett Elephant Man live kan vittna om att han alltid ger allt, och att hans plats i dancehallpanteonen är lika självklar som att bokstaven E i dancehallalfabetet står för "Elephant Man" och "Energy God".
O'niel "Elephant Man" Bryan föddes i Seaview i Kingston, där även storheter som Shabba Ranks och Bounty Killa kommer ifrån. Han fick smeknamnet "Dumbo Elephant" på grund av sina stora öron, och när lille Dumbo gick från att vara pojke till att vara man, gjordes en liten justering av namnet, en av dancehallens största stjärnor fick sitt namn.
Elephant började sin musikaliska resa som så många andra Kingstonbor i diverse dancehalls och soundsystems tills han en dah fångade den då redan framgångsrike Bounty Killas ögon. Killa satte ihop honom med tre andra förmågor från Seaview: Nittie Kutchie, Boom Dandimite och Harry Toddler till en konstallation som först kallades för "The Seaview Family", men bytte senare namn till Scare Dem Crew efter Bounty Killas låt "Big guns scare dem". Gruppen höll ihop fram till slutet av 90-talet och hann göra två album och ett otal legendariska spelningar tillsammans. Just spelningarna visade sig vara ett problem i Scare Dems existens, för att det var just där Elephant Man tog mest plats och stack ur gruppen. De andra gillade inte uppmärksamheten han fick, och gruppen upphörde. Det berättas än idag om deras framträdande på Sumfest 1998, när Elephant Man klättrade upp i TV-kranen och framförde sina verser därifrån - livsfarligt högt över publiken - utan att missa en ton eller en takt. Resten av gruppen tittade förfärat på, medan den gulhårige deejayen våghalsigt riskerade liv och lem för underhållningens skull.
Efter Scare Dem Crews upplösning tog det inte lång tid innan skivbolagen började försöka roffa åt sig Elefanten. Hans första album kom på Greensleeves år 2000 och hette "Comin 4 You", följt av "Log on" året efter. Singeln med samma namn, inspelad på Jeremy Hardings "Liquid" riddim blev något av ett genombrott för elefanten, och hiphoppubliken började få upp ögonen för honom. 2002 släpptes "Higher Level" också på Greensleeves, och året efter kom det definitiva genombrottet "Good to go" och Elephant man hade även bytt skivbolag till konkurrerande VP records.
Om jag får injecera lite subjektivitet i den här texten (klart jag får, det är ju min blogg) så tycker jag att det här är Elephant Mans defintiva ögonblick. Här kommer han helt till sin rätt: Attityden, de catchiga dans-låtarne, den malplacerade ripoffen av "Eye of the tiger". Alla de bidrar till att verkligen skapa Elephant Man i hans största och bästa ögonblick. Det är ganska symptomatiskt med dancehallartister har jag upptäckt, albumet precis innan de ska göra crossover till pop eller hiphop/rnb, när de har gjort det bästa de kan med den dancehall de har - det blir inte bättre än så. "Good to go" var skivan som lanserade Elephant man från dancehallen till popen. "Pon de river, Pon de bank" och "Signal de plane" med tillhörande danser förekommer fortfarande ute på klubbarna över hela världen. Elephant man började snart samarbeta med hiphopartister och producenter och hans superstardom var ett faktum. 2004 användes hans låt "All out" som musik i Pumas reklamfilm för Sommar-OS. Elephant Man var överallt. Jag har tagit mig friheten att samla några av Elephant Mans crossoverhits på en spotifylista.
Under åren som föjde ville alla ha en bit av elefanten, R Kelly, Janet Jackson, Lil Jon och ett flertal andra gjorde smarbeten där Energiguden fick läspa och skrika "Scoobeey!" Segervarvet på denna crossoversejour blev albumet "Let's get physical" som trots stjärnproducenter och gäster som Rihanna och Chris Brown inte riktigt blev den succé man hade räknat med. Samma år gjorde Usain Bolt hans patenterade dans "Gully Creepa" som segergest när han blev världens snabbaste man - något som skvallrar om att Jamaica alltid älskar sina stjärnor, hur långt bort de än flyger. De kommer alltid tillbaka.
Förutom att vara en makalös showman har Elephant Man patenterat ett antal danser, och här nedan är några videoexempel:
Elephant man har inte slutat göra musik, de senaste två åren var ett bra för Elefnaten, han jobbar med Jamaicas största producenter, och är i allra högsta grad aktuell och aktiv. Han har haft en del hits, främst Bounty Killa - samarbetet "This is how we do it". Men återigen tål det att påpekas att Elephant Man bör upplevas live. Se till att göra det innan ni dör, så gör ni både er, och dancehallen en tjänst.
/H
