Efter SD-framgången: Fem tankar om vårt nya Sverige

Amat Levin 10:57 15 Sep 2014
Se alla artiklar om: 


Happ. Det blev regeringsskifte. Men vem fan orkar fira det när SD blev Sveriges tredje största parti och fick vågmästarrollen samtidigt som nazister trängde sig in i vallokaler i Stockholm för att vandalisera och filma väljare. Och just det, klockan hann inte ens slå tolv, innan ett asylboende stod i lågor. Symboliskt, på något sätt. Här kommer några tankar om vårt nya Sverige.

1. Ingen bryr sig om att just ditt område präglades av mindre SD-sympati. Det är i bästa fall bara skrytsamt, i värsta fall osolidariskt mot de som inte har samma tur.

2. Sluta dumförklara SD:s väljare. De är inte ”vilseledda” eller ”förda bakom ljuset”. De vet precis vilket parti de har röstat på.

3. Jag har redan sett många självutnämnda ”experter”, ”kunniga” eller bara ”nyanserade” som liksom lite hånfullt slänger ur sig att det är det här som händer när man kallar SD:s väljare för rasister. Som att det återigen är DET som är den stora skandalen här. Som att det återigen är värre att KALLA någon för rasist, än att faktiskt agera rasistiskt. Ha förståelse för att vi som avviker från normen, vi som är levande måltavlor för SD:s rasistiska politik, självklart reagerar på ett annat sätt än ni som inte gör det. Det är jävligt enkelt att sitta på avstånd och lugnt analysera vad SD:s framfart får för konsekvenser när man själv inte är den som drabbas (hårdast, eller i många fall alls).

4. För övrigt köper jag inte argumentet att SD:s väljare inte är rasistiska. Eller, rättare sagt, det spelar inte så jävla stor roll huruvida de är det eller inte. För även om många av dem inte själva anser att de hyser rasistiska åsikter, har de lagt sin röst på ett parti som i ALLRA HÖGSTA GRAD gör det och som dessutom gör det öppet. Det är precis lika illa.

5. Med allt detta sagt – det är uppenbart att en ny strategi behövs. Det är uppenbart att avslöjanden där SD-politiker åker runt och dokumenterar svarta, där SD-politiker kallar kvinnor för horor och homosexualitet för en avart fullt jämförbar med pedofili och tidelag inte biter. Självklart ska dessa avslöjanden fortsätta, men de behöver kompletteras med något annat.

Så länge jag minns har jag aldrig känt mig mindre välkommen i Sverige än idag. Men även om det här är en sorgens dag och många känner sig nedslagna, kommer kampen att fortsätta. Vi ska inte rädda och vi ska inte tveka, för rasismen är fundamentalt fel och den kommer att krossas. 

29 Visa kommentarer (29)

Fler blogginlägg från Amat Levin