"Vi får aldrig låta vidsyntheten segra"

Isabelle Brättemark vill med vänligt men bestämt våld sätta stopp för den masshysteri som öppenhet är.

Den svenska pöbeln propagerar mer intensivt och skamlöst än någonsin för hur omåttligt öppensinnade de är. Det är oroväckande. Det är osmakligt. Det är dekadent. Vi behöver ordning, men framförallt reda. 

Att leva i ett öppet samhälle, där acceptans, respekt och förståelse råder, är beroendeframkallande och direkt skadligt för din hälsa. Ett sådant samhälle förutsätter ju absolut tolerans inför det som betraktas som okonventionellt. Att ovillkorligt tolerera det som är okänt och ovant, sådant som inte är som det alltid varit, kräver av samhället att vara föränderligt. Förändring medför ett slags inre motstånd, vid extrema fall rädsla, och det är generellt sett jobbigt och obehagligt. 

Obehag som följd av acceptans för individen främmande fenomen kan i sin tur leda till cancer i allmänhet och prostatacancer i synnerhet. Således är det män som utövar någon typ av öppenhet som drabbas allra värst. Hälsovårdsmyndigheten har i dagsläget inga andra rekommendationer än att sluta omgående med beteenden som genomsyras av respekt. Även välvilja och hjälpsamhet ses som riskabla attribut och dessa bör i den mån det går undvikas.

Vad du döper ditt barn till kan ha betydelse för hur pass trångsynt hen blir och därmed öka chanserna för att undvika de hälsorisker som acceptans medför. Statistik visar att om du exempelvis döper din son till Jean-Claude, Jimmie eller Adolf löper denne en minimal risk att drabbas. 

Ett öppet sinne är inte bara en klinisk hälsofara, det är även högst ofördelaktigt på ett socialt plan. Flera personer i min omgivning som aktivt praktiserar öppenhet har mig veterligen både icke-heterosexuella och invandrare i sin vänskapskrets.

Det troligtvis mest häpnadsväckande symptomet av öppenhet är av semantisk karaktär. Det har visat sig att människor som upplever sig själva som öppna förr eller senare förlorar förmågan att bottna i skillnaden på det vitala begreppen “vi” och “dom”. Det säger sig självt att detta får oangenäma konsekvenser och det är då inte ett samhälle jag vill dö i.

En lång rad fornnordiska filosofer har sagt det men jag säger det igen - trångsynthet är den enda vägen till ingenstans. Fram med kartan men släng din moraliska kompass långt åt helvete, den har väl aldrig tagit dig någonstans?