Tack IF!

Hit men inte längre. Farväl Filip, Fredrik, Alex och Sigge.

Dåååååååååååååååååååååååååå säger jag hej och välkommen till text nummer fyra, för min del, i Nöjesguiden. Jag är lite lågintensivt utbränd. Ställde in tandborsten i diskmaskinen i morse. Det är inte INTE ett tecken på man balanserar på gränsen! Sen gick jag in på ett café på Odenplan och sket sönder en toalett och fick skit på min t-shirt för den är så lång och hängde ner där bak när jag skulle torka mig. Fick slänga den jäveln i EN PAPPERSKORG!!! Varför berättar jag ens jag det här! Jag måste passa mig! Men det ska bli kul det här, att skriva något kul. Jag älskar att föreställa mig hur just du sitter och läser det här och ler för dig själv. Det är därför jag gör det här. För att det är så jävla kul att just du läser det här. Mejla mig gärna på johan.johanlind@gmail.com. Jag älskar att få mejl från mina smarta läsare. Jag läser allt även om jag kanske inte hinner svara alla. Men jag L-Ä-S-E-R allt! Så ser det ut!

Har du sett Kockarna Kamp? Det är ett program på TV4 som leds av Pär Lernström där Sveriges kockelit tävlar mot varandra i klassisk kockkunskap såsom smaksäkerhet, hacka snabbt och stycka ett lamm. Vad har jag på Pär Lernström? Känns inte som att han sugit av tyska läderbögar under ett galler i en pissoar i Berlin om man säger så*. Jaja, det får stå för mig. Jag skojar ju, det måste jag väl får göra va?!

I alla fall tänkte bara kolla om du har något bokat på söndag 10 november? Fuck har du det? Ååååh. Ääääh. Öööööh! Äsch, det är väl inget viktigt egentligen men Alex & Sigge kör livepodd på Waterfront i Stockholm. Om du anger rabattkoden Pengarna_MÅSTE_in_chark_är_dyrt när du köper biljett så får du en avrunkning av Pär Lernström**. Hahahaha jag skojar. Nej, du får en high five av Alex när du springer på honom på Chez Jolie alternativ ett signerat AI-genererat foto som Sigge prompat fram. Vi säger stort tack till det där nätcasinot som Pontus Gårdinger gör reklam för!

Ojojoj vad upphetsad du blev nu då. Det är väl ganska natuuuurligt. Ja, jo men det är för att jag nog i ärlighetens namn är lite irriterad på dem i ovan alluderade poddar: Alexander Schulman, Sigvard Eklund, Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. I 12 år har jag lyssnat på dem. Länge för att det var kul och givande. Sen av gammal av vana och nu... ja, jag vet inte. Av nostalgiska skäl, kanske. Men nu har vi nått vägs ände, jag och grabbarna, för jag märker att pendeln börjarsvänga över åt andra hållet. Jag börjar störa mig. Och det vill jag inte. Därför måste jag sluta lyssna. Och det är det som irriterar mig. För det finns inget självändamål i att sluta lyssna. Jag hade gärna fortsatt. Det är ju inte så att jag kommer sluta åka tunnelbana, laga mat, städa eller gå.

Men podcasten som något av ett ”underground-medium” har förändrats. Jag har förändrats. Alex, Sigge, Filip och Fredrik förändrats. Och framför allt har deras position i samhället förändrats. Dessa herrar är inte längre up and coming. Nej, nej, de är i herrens år 2024 absoluta top dogs i Sverige. Inte bara i mediavärlden utan i samhället i stort. De är rika nu. Deras plattform(ar) är enorma och följarna är lojala. Att ha dem ombord garanterar sålda böcker, sålda biljetter och klick på din streamingtjänst. Sanna influencers i ordets ursprungliga betydelse. De är numera etablissemanget. De har blivit Pär Lernström***.

Filip & Fredrik verkar inte vara riktigt kalibrerade med sin egen position och kan tyvärr inte sluta berätta storögt om olika möten med ”Hollywood” i deras strävan att få dokumentärfilm de gjort Oscarsnominerad. Deras uppspelta underdånighet inför de där sammanhangen är en så pass kraftfull ick att jag numera vill tvaga hjärnan efter varje avsnitt. De är 50 år gamla, miljonärer och delägare i ett av Sveriges största produktionsbolag. Herregud! De är absolut inte de två bortkomna 27-åringar vars största merit är en praktikplats på Aftonbladet som de verkar, eller vill få oss, att tro.

Alex & Sigge har på sitt håll gått vilse i ett stenhårt mallat format som de låst in podden in i vilket långsamt suger livet ur den, avsnitt för avsnitt. De hävdar med en dåres envishet att de gjorde det igen men jag vet inte jag, förutsägbarheten är mördande. Enda fördelen är att det blir lättare att spola förbi reklamen. Den med jingel markerade reklamen, vill säga. Reklamen för egna produkter och övriga familjemedlemmars poddar och dylikt är dock svårare att undvika då den alltid är inbakad i de vanliga segmenten. Någon sorts rekord sattes när de i ett avsnitt spelade upp ett segment från den nya podden, Mardrömsgästen, i vilket de, i sin tur, spelade upp ett segment från ett gammal avsnitt av Alex & Sigge-podden för en mardrömsgäst. Den rundgången skojar man inte bort!

Du hör ju, jag MÅSTE sluta lyssna. Det har varit kul och underhållande. Jag kommer för alltid minnas vår tid ihop med glädje. 12 år alltså. Det enda i livet som jag konsumerat kontinuerligt utan avbrott lika länge är mat och dryck. Men nu är det över. Vi hörs inte igen nästa vecka för jag, jag hänger inte med. This slow train has stopped picking up speed and come to a halt. Sätt gärna på en valfri låt av Ulf Lundell eller Bob Dylan eller liknande för maximal effekt.

TACK IF!

* Jag kan inte svära på att det är ett direkt citat av Filip Hammar men det KÄNNS så. Jag personligen skulle aldrig uttrycka mig så, vare sig om tysk gaykultur eller om Pär Lernström.
** Jag har verkligen inget emot Pär Lernström. Det är en lek med Filips hat mot Pär Lernström och, som Filip uppfattar det, hans förmenta slätstrukenhet.
*** Se ovan.