- Va ere här för göteborgsgnäll?, säger min chef Daniel när jag lyssnar på Shout Out Louds EP för första gången. De är från Stockholm, påpekar jag bittert för att han alltid dissar all svensk rock jag gillar. Med namnet 100° EP är det här fyra energiknippen till låtar och när Mando Diaos skiva lämnat CD-spelaren är detta bandet att ersätta dem med.
Några dagar senare ser jag Shout Out Louds spela på Metropolis Live och sångaren Adam Olenius röst balanserar fortfarande på rätt sida av det där rockgnyendet som inte alltid fungerar. Och särskilt inte live. Shout Out Louds funkar fullt ut. Och de sällar sig självsäkert till den nya våg av slagkraftig ung svensk rock som tar över vårt land, med band som The Plan, Bad Cash Quartet, The Perishers och varför inte Fibes, Oh Fibes! i spetsen. Den svenska rockscenen är idag mer vital än på mycket, mycket länge.
- Sånt där går ju alltid i vågor. Det var ju som den där hiphopvågen för ett par år sen. det var ju några som överlevde och det var ju de som gör det bra. Och det är klart att det går bra nu, för Stockholm har blivit en så mycket bättre stad för musik. Bara för två år sen fanns det ju inga ställen att spela på, säger Adam.
Jag sitter med Adam och trummisen Eric Edman på ett mediokert fik på Tegnérgatan för att prata rock. Efter att inte ha haft så mycket att säga om varken The Kills eller The Yeah Yeah Yeahs kommer vi till den brännande frågan just nu: Electroclash eller helst inte?
Och där välter Adam ut sin kaffe.
- Den frågan gjorde mig tydligen nervös, men ja, jag gillar electroclash, säger Adam bestämt.
Annars har bandet lyssnat mycket på en massa bra indie: Grandaddy och Stone Roses, Smiths och Cure.
- Jag gillar att göra låtar som man kan dansa till och det kan man göra till nästan allt med Stone Roses, fastslår Adam som skriver merparten av bandets låtar.Stad:
Artist:
Kategori:
