Det finns shopping och så finns det kontrashopping. Vi snackar om snatteri - konsten, brottet eller ballarna att ta för sig av det man vill ha. Men vilka är människorna bakom det kriminella snyltandet? Är de fattiga? Kanske, men inte mer än vi andra. Är de galna? Troligtvis inte, andelen snattare med psykiska störningar uppskattas till knappt fem procent, enligt web4healths hemsida.
Nöjesguiden har träffat två snattare och gett dem fingerade namn. Jessica är 22 år gammal och pluggar naturvetenskap på universitet. Hennes föräldrar är akademiker. Hon lever på CSN-pengar och ser ut som vilken söderbohem som helst. Och så gillar hon The Smiths. Linus är 23 och pluggar humaniora på universitet. Han har arbetarbakgrund och lever också på CSN. Under sina grunge-aktiga kläder har han en ansenlig mängd muskler. Linus diggar Joy Division och att spela schack.
Är du kleptoman eller bara vanlig snattare?
JESSICA: Ingen aning.
LINUS: Kleptomani kan utvecklas ganska lätt. Speciellt om man gör det för rus. Men jag gör det också för pengar. Jag är inte kleptoman. Jag kan hantera det.
Varför snattar du?
LINUS: Därför att det ger en kick att snatta, dessutom är det en extra inkomstkälla.
JESSICA: Det är när jag suktar efter droger. För det fyller samma behov som droger. Man får en adrenalinkick. När man har tagit samma drog många gånger minskar effekten. Det är samma med snattandet. Första gången räcker det med choklad för fem kronor. Sen måste man ta tröjor för 500. Snattande handlar mycket om att döda tristess.
Hur går du tillväga när du snattar?
LINUS: Det beror på vad man ska snatta. Är det ett klädesplagg kan man sätta det på sig. Är det stora saker tar man med en väska, typen skolväska.
JESSICA: Regel nummer ett är att aldrig ta larmade saker. Vill man ha larmade saker får man ta bort larmet eller förstöra det. Den ultimata snattarbutiken är H&M, de har gjort det lätt för snattare. Det bästa sättet att snatta där som man aldrig kan åka fast för är att man tar ett plagg som man ska snatta, plus några till. Sengår man in i omklädningsrummet och biter av prislappen på plagget man vill ha. Stoppar ner prislappen i fickan på ett av de andra plaggen.Tar på sig plagget under sina egna kläder, och går ut och hänger tillbaka det man inte ska sno. De kan aldrig bevisa att du inte några dagar tidigare köpt plagget du har på dig.
Är det svårt att hitta rätt storlek när man snattar?
LINUS: Som snattare har man ett stort urval, man begränsas inte av priser. Men H&M har nästan bara stora storlekar, XXL och så. Det kan vara frustrerande.
JESSICA: Nej, varför skulle det vara det?
Vad snattar du?
LINUS: Allt möjligt. Det som är uppskattat är sånt som kan säljas. Exempelvis skivor, böcker och filmer. Men i övrigt snattar jag sånt jag behöver. Det kan röra sig om skivor, mat, böcker och kläder. Allt som är inom räckhåll.
JESSICA: Det har utvecklats genom åren. När jag var liten snodde jag från dagis och folk jag kände som jag inte tyckte om. Sen började jag sno godis från ICA. Sen böcker och H&M.
Vad kan inte snattas?
LINUS: Då får man snacka om gränsen mellan snatteri, stöld och grov stöld. Ofta när jag snattar går jag över gränsen för vad som räknas som snatteri. I synnerhet gäller det när jag snattar filmer, skivor och böcker i stora mängder. Det som kan tyckas vara snatteri är i själva verket stöld då lasten kan uppgå till flera tusen. Det som inte kan snattas är nya skivor som har avancerade larm. Ibland blir det för mycket problem. Fast i princip kan allt snattas. Jag har till och med snattat på Siba, ett par stora högtalare.
Hur lyckades du snatta dom?
LINUS: Jag hade bara en ICA-påse, en sån där kartongpåse. Sen tog jag ett demoexemplar av högtalarna och stoppade ner. Och så la jag bananer ovanpå och gick ut.
Vad är det bästa du snattat?
JESSICA: Det var när det var svinkallt ute och jag gick in på H&M och snattade en skittjock tröja.
Är det tabu att snatta?
LINUS: Det fattar jag inte. Tabu är det förbjudet, dåligt? Det är klart, det är olagligt.
JESSICA: Nää, varför skulle det vara det? Det är väl det bland väluppfostrade människor.
Har du någon gång fått dåligt samvete av att snatta?
LINUS: Njae. Det är svårt. Speciellt om man är agnostiker. Ibland är min tro på religion stor och då känner jag dåligt samvete. Men vad det gäller konventionen känner jag inget jävla dåligt samvete.
JESSICA: Nä.
Är det inte bara vanlig butikspersonal och svältande asiatiska barnarbetare som drabbas av ditt snattande?
JESSICA: Det tror jag inte.
LINUS: Idiotisk fråga. Mitt snattande drabbar storföretag som utnyttjar svältande barn. Det är ganska uppenbart att det inte drabbar svältande barn. De här företagen har gott om pengar. Det är inte Arablivs vi snackar om. Jag snor inte från små ställen.
Är du rädd för att åka fast?
JESSICA: Nej. Jag snattar bara när jag känner mig trygg.
LINUS: Risken att åka fast bidrar till ruset. Visserligen är man rädd att åka fast, men om det är negativt vet jag inte. Det bidrar ju som sagt till ruset att kunna åka fast.
Har du åkt fast?
LINUS: Ja.
JESSICA: Nej.
Om du snattar något du sedan kommer på att du inte vill ha, lämnar du tillbaka det då?
LINUS: Det vore galet. Men jag lämnar gärna tillbaka grejer om jag får ett tillgodokvitto. Då låtsas jag att jag köpt grejen och tappat kvittot.
JESSICA: Ja, ofta gör jag det. Gärna för att få tillgodokvitton om det går.
Vad köper du?
LINUS: Cigarretter.
JESSICA: Samma saker som vanliga människor. Och krukväxter, för de är ömtåliga.
