Fotografier som cementerar könsroller slutar inte vid reklamskylten eller tidningsomslaget – de genomsyrar även det journalistiska bildurvalet. Jimmy Håkansson har träffat genusfotografen Tomas Gunnarsson som vill ändra på det.
Jag ser det redan på omslaget, säger han och pekar på tidningen. Hon håller handen på midjan, vrider kroppen, böjer huvudet och ler på ett – citationstecken – kvinnligt sätt. Så ser du aldrig män göra på foton.
Jag pratar med Tomas Gunnarsson, genusfotograf. För några veckor sedan publicerade han inlägget ”Vad sägs om att ta lite bilder med slangen?” på sin blogg genusfotografen.se. Sedan dess har han blivit nedringd av både journalister och fotografkollegor. Det var när han förberedde en kurs i genusmedvetet foto som han plockade fram en artikel som han sparat i ett år, en intervju med Louise Johansson, vinnaren av TV4:s tävlingsprogram Sveriges mästerkock, i Arlanda Express kundtidning Xpress. Till texten hade de fotograferat Louise Johansson i vad som borde vara en kocks naturliga habitat, ett kök. Trots det var det något som inte passade in: Louise Johansson själv. Stylad, friserad, sminkad och till sammanhanget opraktiskt klädd i en färgsprakande batikklänning framstod hon snarare som en Alice som tumlat ned i ett kaninhål fyllt av vispar och kastruller.
Jag har precis bett Tomas Gunnarsson att blindtestvälja en av fyra slumpmässigt utvalda tidningar. Han plockar Expressen-bilagan GI & Hälsa, men hinner inte ens öppna den innan genusglasögonen registrerar. Mer intressant än den obligatoriska ”pilates varje dag”-kvinnan som pryder omslaget med ett stort leende är den lika lyckliga damen i hörnet. Det är en kvinna som unnat sig en rejäl portion grönsallad och kan således inte hålla tillbaka sin eufori. Tomas berättar att bildspråket är en så vanligt förekommande stereotyp i hälso-tidningar att det gett upphov till en egen genre, ”women laughing alone with salads”.
Bilden är ändå ingenting jämfört med dem som genusfotografen dissekerar på sin blogg. Till en engelsk kortversion av intervjun med Louise Johansson har tidningen Xpress valt en bild där hon lutar sig framåt med öppen mun mot en sprutande vattenslang samtidigt som blicken möter kameran. På sin blogg skriver Tomas: ”Så här marknadsför Arlanda Express Sverige. Genom spermadrickande mästerkockar.”
– Det grundläggande felet med att fota någon enligt en könsklyscha, oavsett om man har lånat sitt bildspråk från porren eller inte, är att man inte tar hänsyn till individens personlighet eller unika historia. Man vill bara pricka in ett stilideal. Och därigenom reducerar man subjektet till ett objekt.
Tror du att detta är något som sker medvetet eller undermedvetet?
– Medvetet, men man har inte koll på att det är fel. När vi tar bilder går vi på instinkt, och eftersom det finns så många bilder som skildrar män och kvinnor stereotypt är det de bilderna som dyker upp i våra huvuden när vi letar förebilder. Gör man en intervju med syftet att måla ett porträtt bör man visa vem personen är. Vill man skoja till det och visa att personen kan bjuda på sig själv går det kanske att göra utan att ta bilder som påminner om en cumshot.
Innan Tomas Gunnarsson gav samlade tidnings-Sverige bakläxa i genuskoll satte han ihop utställningen ”Stötta manligt företagande” tillsammans med jämställdhetsföretaget Add Gender. Trött på puttenuttiga ”du är unik eftersom du är du”-satsningar riktade mot kvinnliga företagare gjorde de ett liknande projekt – för män. Utställningen blandade bilder på svankande och spexande yrkesmän med intervjufrågor som ”Hur fungerar det för dig att vara man och egen företagare?” och ”Har du någon gång upplevt att folk har snöat in på ditt kön? Att folk du mött i yrket verkar ha tänkt ’han är en man’ istället för att lyssna?”. Bilderna uppmärksammade ett annat genusrelaterat samhällsproblem: att media framställer yrkesverksamma män som proffs och kvinnor som praoelever. Tomas återgår till exemplet i Xpress:
– Det finns en bild där hon håller en visp i handen och det ser ut som om någon när som helst ska komma och rycka den ur händerna på henne.
I samma tidning finns också en bild på en manlig krögare. Iklädd kockjacka står han rakryggad och med armarna i kors.
– Det är lättare att se diskriminering i text, förklarar Tomas. Hur vi tolkar bilder är inte alls lika utforskat. Kanske för att det länge funnits en föreställning om att fotografer är något slags mellanting mellan hantverkare och konstnärer som inte behöver ta ansvar.
Ett sätt att synliggöra den underliggande tematiken i bilder är att lyfta dem ur sin kontext. Det visar sig att fotot på Louise Johansson inte är den första som försöker sig på konststycket kvinna dricker vatten. Det finns, liksom salladsätande kvinnor, en egen kategori för dem. Hemsidan The Hairpin har satt samman en bildserie av kvinnor som är oförmögna att dricka vatten ur flaska – och av misstag häller drycken på ansiktet eller tröjan istället.
Hur undviker man det här?
– Fotografer måste inse att de måste ha koll. Men genusmedvetenheten måste även finnas på redaktionerna, de som sätter ihop artiklarna och ansvarar för materialet som publiceras. Alla publikationer bör ha en bildpolicy angående genus – så att man inte råkar ut för en sån här skandal när genusfotografen kommer ridande!
Skandal är ordet. Inom loppet av några timmar blev fallet uppmärksammat av SVT, Sveriges Radio, Journalisten och Dagens Media samtidigt som blogginlägget spred sig som polio över sociala medier. Men inte utan mothugg. På Facebook startade någon en protestgrupp mot genusfotografen Tomas Gunnarsson som till dags dato har tolv medlemmar. Och på Flashback delade FunkyCatso, bland andra, med sig av sin synpunkt: ”Men usch vilken trist moralpanik! Louise är söt och det är väl klart som fan att hon uppskattar en fet sats i nyllet med jämna mellanrum.”
Två dagar efter att Tomas publicerade sitt uppmärksammade blogginlägg blir han kontaktad av marknadschefen för Arlanda Express. De ville be om ursäkt och meddela att de från och med nu ska bli mer kritiska i sina bildpubliceringar. Det enda Tomas reagerade på var att ursäkten var adresserad till honom. Inte till Louise Johansson.
Dundrande dissar möter himmelska hissar när genusfotografen Tomas Gunnarsson tillsammans med språkgranskaren Hanna Hannes Hård sätter genusbetyg på Nöjesguidens tidningsomslag.
NöjesguidHen eller NöjesguidHan?
Tomas Gunnarsson med hjälp av Hanna Hannes Hård
Kaxiga Elin Kling mot väggen i en lila studiogränd med en kaxig outfit typisk för bögar och anställningströtta meteorologer. Men hennes kroppsspråk är allt annat än fierce. Hon tittar under lugg med huvudet lätt framåtböjt och munnen är halvöppen som på ett häpet, smått andfått barn. Bildens centrum ligger inte hos henne utan hos betraktaren, vars blick hon verkar söka ett godkännande från. Ryckcitatet ”Jag vill ge mig själv en makeover” gör ingenting för att stadga hennes redan veka, osäkra intryck. Ansamlingen rouge på hennes välskuggade kindben ser lite ut som ett blåmärke. Jag sitter i urvriden ryggmärgs-vätska
Veronica Maggio sitter i en pose som bara kan ha skulpterats fram av en fotografs kroppslinjerättande instruktioner. Det ser lite ut som att hon försöker sig på en mem äldre och farligare än plankning: boobs and butt-posen (besläktad med brokeback och kentauren). För att det ska räknas som en äkta boobs and butt måste båda stjärthalvorna och båda brösten synas i bild, och för att det ska hända måste ländbrosk spillas. Hennes blick ser ut att vara demolerad av utmattningen. Eller av onani (kolla handen). Samma energi läggs aldrig på mansarrangemang. Och visst vore det fint om män också fick onanera på bild? Kolla ljuset du
Så här straight har jag aldrig sett en kvinna fotas. Timbuktu står bara där. Ingen ber honom le, kika under lugg eller knäppa upp en skjortknapp till. Trots att ”Timbuk är MAX 1.50” enligt Flashback har fotografen skänkt honom ett majestätiskt grodperspektiv. Till skillnad från många av kvinnorna på Nöjesguidens omslag ser han ut att vara otroligt många sekunder från orgasm. Ryckcitatet nämner något om en ursäkt till det svenska folket, men ser den här killen ut som någon som ber om ursäkt? Fitta hit!
Det manliga heterosexuella sättet att objektifiera manskroppen på. En magrutig torso i spegelbildshöjd. Ingen hjärna eller andra könsorgan innebär att alla möjligheter till sexuella inviter är avskurna (klandra inte dig själv ifall du missar att han är erigerad.) På Nöjesguidens omslag slipper männen stå för sina kroppar med huvudena. De får välja – huvud eller kropp. Det som gör hela bilden för mig, som är ett stort Cronenbergfan, är tvättbrädesskriften. ”Vad kostar en vagina?” Fittavund? En ofärdig kropps önskan om att få bli krönt med vagina? Fräscht hur som. Jag är inhägnad i mitt sexliv
”Släpp Agnes fri”? För näe, hon kan inte ta sig loss själv? Isdrottningen Agnes ligger och väntar på att någon ska komma och förlösa henne ur hennes sexuellt frustrerade, oskuldsvitt pälsinhägnade tillvaro? Rubriksättaren tyckte att hennes armsmycke liknade en boja? Allt är lent feminint med den här bilden. Det är en ytterst kontrollerad bild, komponerad för att inge betraktaren så mycket behag som möjligt. Agnes prickar in regel ett och sex i Buzzfeed.coms guide över ”ways to achieve the very best glamour shot”. Håll i kragen och försäkra dig om att ditt hår är awesome.
Genus-… ouch. Kompromisslösa Kakan och Julia får inte titta på varandra när de tafsas, utan är precis som i ”lesbiskt” sex i heteroporren riktade till en tänkt, varmt välkommen och uppenbar betraktare som absolut måste få delta i liggandet.
Jan Guillou kikar ut ur Jan Guillous huvud och slipper ha en kropp. I rubriken får han vara aktiv, inte passiv. ”Jan Guillou tycker till.” Typiskt. Okrossbar
Bra att Nhu Duong får se så folkilsken och okrossbar ut. Bara två av ”kvinnans sexsignaler” har hon dragit på sig: den lite mer vintage handledsblottningen och de – ständigt, Nöjesguiden – särade läpparna. Gina reder sig själv
Att likna kvinnor vid blommor – blyga violer, vulgo rosor – är gammalt i skåpet. Oklart varför. Det jag gillar med den här är att Gina Dirawi ser ut att kunna reda sig själv. Väl godkänt
Vanessa Falk ser inte ut att spruta såpa i munnen för någon annans skull, utan bara för att hon är full (i fan). Hon och fotografhen får den annars så könssegregerande handen på höften-posen att se ovanligt motiverad ut. |