Foto: Daniel Stigefelt.

Markus Krunegård: "Utbrändheten var det bästa som har hänt mig"

09:42 16 Jul 2018

Han låg i sängen hela 2017. Nu är Markus Krunegård snart tillbaka med sin första soloskiva på fyra år. Frasse Levinsson träffade honom och pratade om break-ups, utbrändhet, Så mycket bättre, Football Manager och historien om när Christian Wilhelmsson sa "Vet ni inte vem jag är? Jag är ju Chippen".

Sommaren när jag flyttade till Stockholm lyssnade jag väldigt mycket på Markus Krunegård. Jag ville se platserna från musiken. Textraden ”Dom enda jag träffar oftare än en gång är personalen på Babylon” från Ingenting är vettigt 03.30 fick mig att vilja gå till den parisiska baren vid Björns trädgård så många gånger att jag kunde identifiera mig i låten. Det har jag gjort nu. Därför föreslår jag att vi ska gå dit när vi möts utanför Markus Krunegårds lokal på Folkungagatan en solig dag i maj.
– Det är ingen bra idé. Det kommer vara för många jag känner där och för många du känner där. Vi kommer bli avbrutna hela tiden. Det är bättre om vi går till något konstigt ställe där det inte är någon, säger Markus.

– På konstiga restauranger dit ingen människa går har jag hela handen uppe i ditt hår, svarar jag.

Den brittiska puben Big Ben blir den konstiga restaurangen of choice. Vi slår oss ner med varsin Staropramen.

Jag tänkte inleda den här intervjun med att berätta att det var en tjej som parafraserade en av dina låtar när hon dumpade mig i höstas. Tar du ansvar för det?
– Ja, det tar jag fullt ansvar för. Vad var det för text?

Hon sa ”det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid, rätt plats men jag hoppas att vi ses igen när tiden är lite mer rätt”.
– Vilken gardering. Verkligen att hålla alla dörrar öppna. Det är som att välja naturvetenskap på gymnasiet. Ta inga beslut. Skjut på det bara!
Vi behöver inte dröja vid det. Nya skivan kommer samma dag som turnéavslutningen. Hur blev det så?
– Någon gång ska den ju komma. Jag tänkte att det var väl bra. Nu blev det så att jag startade eget skivbolag. Då kan jag bestämma allt. Det är väl bra att ha releasefest på Gröna Lund också? Då behöver man inte fundera på var man ska ha den någonstans. 

"Takida drog ju mer folk än den där Krunestruts"

Skivan heter I Huvet På En Idiot, I En Bar, På En Ö, I Ett Hav, På En Ö, I En Bar, I Huvet På En Idiot och är hans första soloskiva på fyra år. Trots att den inte ges ut i tid till sommarturnén kommer Markus spela några låtar från den.

– Jag kommer till exempel spela på Tierps gatufest. Då är det Svenne Rubins, Trobbe Trollkarl och jag. Då kommer det verkligen vara så här: ”Takida drog ju mer folk än den där Krunestruts”, säger han på hemsnickrad Tierpdialekt.
Är titeln nån slags Per Gessle-anspelning?
– Det har jag aldrig tänkt på. Varför skulle det vara det?
Det låter lite likt Sitter på en sten vid en sjö i en skog. Någonting i någonting i någonting.
 
– Jaha, okej. Jajaja… Jag har ju kommit till Per Gessle-punkten i mitt liv…
Hahaha. Du bara anpassar dig.

– Nej, jag har aldrig hört den titeln. Jag tycker titlar brukar komma till mig. Efter ett tag känns de naturliga på något vis. Jag tyckte den passade in på många plan. Just en ö, det är någon slags isolation. Ett hav är också isolation. En bar är bara härligt. I huvudet på en idiot, det är där jag befinner mig hela tiden på något vis. Den är lite pretentiös, men det är det mesta jag gör. Plus att det symboliserar den eviga rundgång av tankar som resan med den här skivan inneburit.
Har du någon textrad från skivan som du är särskilt nöjd med?

– ”Mariachi, kimchi, tai chi, på Kina Li (kinesisk affär på Ringvägen, reds. anm) finns allting. Du hade fått allting om du vågat bli min.” Slutet är inte lika bra. Men Mariachi, kimchi, tai chi tycker jag är fint. 


Fendisolglasögonen på den här bilden var så dyra att Markus sa att jag inte fick berätta för någon vad de kostade.


Markus kontrakt med Universal har gått ut. Han har startat sitt egna skivbolag OJOY.
– När jag hade bekostat hela skivan själv och folk var peppade på att släppa det kändes det lite sent att ta in ett skivbolag. Det var lite som din dejt där som dumpade dig. Det är svårt att komma tillbaks och bara ”nu är det rätt tid och rätt plats”. Näe, det är det inte för mig.

– Sedan håller alla på och tjatar om att man ska vara med i Så mycket bättre. För mig känns inte det så spännande. Det känns bara som ”Ska vi sälja tvål? Varför då?”. Man bara ”Har ni lyssnat på The Cramps?” ”Ska vi prata om något kul?”


Skivkontraktet gick ut i samma veva som Markus blev sjukskriven för utmattning. Han var sjukskriven under hela 2017 och tog sig knappt ur sängen.

– Kortfattat kan jag säga att jag gjorde av med mer energi än jag fyllde på med. Det är den enkla förklaringen. Jag tycker det är ganska bra att jämföra med ett sämre förhållande. I efterhand kan man se att det där var ju jättedåligt och varför det var dåligt. Men när man är i det är det bara ett moln som gör att man inte riktigt ser vad som är vad. Jag är väl fortfarande lite i det.

Hur såg ditt liv ut det året?

– Hur det var kan jag inte svara så rakt på. Men däremot vad jag har lärt mig. Hur mycket energi det går åt för att göra vissa saker blir ganska tydligt när man ligger runt noll eller under noll. Att göra en intervju med dig hade inte varit möjligt. Det hade varit så jävla jobbigt att träffa en ny människa och prestera. Gå och handla på Ica, skitjobbigt. Gå upp ur sängen, ganska jobbigt. Ringa mamma, ganska jobbigt. Man tänker inte på hur mycket energi man behöver under en dag. 

"Jag kan rekommendera utbrändhet till alla"

Markus säger att han blev deppig av att inte orka göra någonting, men att utbrändheten samtidigt var ”det bästa som har hänt”.

– Det är fett att stanna upp. Det är som vilken jävla bil som helst som får göra någon 10 000 mil-service, eller vad de gör. Jag tycker alla borde få krascha ett år och få hjälp. Först höll jag på och kolla vad det var. Till slut blev jag övertygad om att det inte var hjärntumör eller någon annan cancer. Då kunde jag börja bearbeta det. Då kom jag in på något program. Det var gruppterapi och sådana grejer som jag aldrig hade kunnat drömma om. Det är ganska fett att träffas i ett rum där det enda man har gemensamt är att man typ inte finns och bara ”Jaha, hur funkar det för dig?”. Det är inte så här ”Ah, fan hur går det på jobbet? Har du fått fast anställning på Nöjesguiden? Fan vad coolt. Jag har en idé…”

Är det inte jobbigt att vara i den situationen som offentlig person? Att tänka att de tänker ”Där sitter Markus Krunegård”?

– Jo, det tänkte jag innan. Men det känns också lite fåfängt att hålla på… Äh, det blev inget konstigt alls. Så jävla känd är jag inte.
Vad var det som fick dig upp ur sängen till slut?

– Det gick sakta. Men att jag fattade att jag inte hade en hjärntumör var en bra början. Det är som med vad som helst. Det måste ta tid. En förkyling? Ja, du får väl vila liksom. Jag behövde vila, fatta och acceptera saker. Det känns lite konstigt att prata om det, samtidigt är det så jävla vanligt. Jag vet inte hur intressant det är. Jag har lärt mig mycket i alla fall. Jag kan rekommendera utbrändhet till alla. 

När jag jobbade på Aftonbladet slog jag upp dig i deras telefonbok någon gång. Där står det typ ”ring bara i nödfall och han vill absolut inte vara med i Vi5:an”. Finns det någon story bakom att det står så?

– Jag kommer inte ihåg riktigt. Men jag vet att jag har sagt till någon någon gång att ”ring inte mig, ta bort mitt nummer från det där registret”. Jag tror att det var någon gång någon ringde och det var någon båt som hade brunnit upp mitt emot slottet. Och så ringer de upp och bara ”Hej, har du någon kommentar på att den här båten har brunnit upp?”. Man bara ”Vad fan, varför ringer du mig för?”
Blir du vansinning då? Skäller du på dem?

– Nej, verkligen inte. Det är väl inget otrevligt att be dem ta bort mig? Jag vill ju inte vara med. Det finns andra som gör det mycket bättre, som tycker att det är jättekul att prata om båten eller vad det är. 

Hur resonerar du när du gallrar bland offentliga sammanhang att synas i? Har du några principer?

– Nej, det har jag inte. Det är bara att följa någon slags magkänsla. Jag kan tycka att det är otroligt naivt, blåögt och bjussigt att våga vara med i Let’s Dance. Sedan vet jag inte vad nyttan av det är. Men det kan vara mer beundransvärt än att säga nej. Jag försöker välja sådant där jag känner att jag kan göra något bra. Där jag känner att det har något med musik eller mig att göra. Det kanske inte är så intressant att se mig snickra ihop något på tv. Nu finns det väl i och för sig en vakant plats som tv-snickare på TV4… 
– Men det är intressant att tänka på. Jag kommer ju ändå från någon slags indiebakgrund, eller vad man nu vill kalla det. Det känns som att idag är det lite mer amerikanskt, att det är okej att göra vad som helst. ”Jaha, du är svinrik och framgångsrik. Jaha, det är på barnporr och vapen. Det är skitsamma, fan vad coolt att du är rik!” Den mentaliteten tycker jag är lite mer rådande i allting. Det är okej att tacka ja till vad som helst för att det är coolt att synas. Och det kanske är sant. Jag vet inte. 
Vad skulle det krävas för att du skulle vara med i Så mycket bättre?

– Jag är inte kategoriskt emot det…
Fast det känns som att de ringer dig varje år och du har ju inte varit med än.
– Nej, de har inte ringt på två säsonger. Det var något år som jag sa att jag ska ha 10 miljoner. Det verkade inte vara aktuellt. Men jag låter så himla elitistisk. Jag har verkligen inget emot det. Alla gör som de vill. 

"Vet ni inte vem jag är? Jag är ju Chippen"

Någonstans har jag läst att Markus, precis som jag, brukar spela världens bästa datorspel Football Manager ibland.
 
– Jag köper det varje år. Men i år har jag spelat mindre än någonsin. Annars brukar jag göra så att Norrköping vinner Champions League. Det är kul. Det har varit en perfekt last att ha för att inte tänka på musik eller något annat. Köpa och sälja spelare på låtsas.
Det är så jävla roligt alltså. Det är ett jävla knark. Och när man väl har börjat går det inte att sluta.
– Har du kört online någon gång? 

Nej, aldrig.

– Vi borde prova. Vi sätter ihop lite folk.
Gärna. Kör du alltid med Norrköping?

– Ja, jag har provat med nåt annat men det är väldigt tråkigt. Jag tycker mest det är roligt att sätta ihop laget. Det är lite som att hålla på med en skiva. Man har låtar, låtordningar och längder. Det tillfredställer pysselsidan av mig.
Men du är så pass bra på det att du brukar vinna CL med Norrköping?

– Nej, jag fuskar ju. Jag fuskar som fan. Oftast blir jag tränare i Real Madrid också. Sen köper de någon bänkvärmare i juniorlaget för 2 miljarder. Och så är Norrköping Nordens rikaste klubb. Då kan jag köpa vem som helst. Och håller jag på att förlora mot Dortmund, då blir jag tränare i Dortmund och sätter en anfallare i mål.
Är det roligt att spela när man håller på så?
 
– Det blir lite tråkigt, men sådan är jag.
Det påminner mig om Christian ”Chippen” Wilhelmsson. Kommer du ihåg Hattrick?

– Nej, vad är det?

Det var som Football Manager fast på internet. Ett webbläsarspel med bara påhittade spelare. Chippen hade två olika lag. Det fick man inte ha. De kom på honom och stängde av honom. Då mejlade han in och skrev ”Vet ni inte vem jag är? Jag är ju Chippen”.

– Haha, ja det är väl bra. Det är rimligt. Han borde ha en liten gräddfil. 
Det här var under tiden han spelade i Saudiarabien i verkligheten.

– Gud vad roligt, det är ett bra tidsfördriv. 



Jag var och köpte Aftonbladet förut. Som avslutning på intervjun tänkte jag att du skulle få svara på dagens Vi5-fråga, så att läsarna får veta hur det hade sett ut om du hade varit med och svarat. Är du med på det?

– Haha, ja absolut. Kör.
Det här är apropå att Ulf Lundell har sagt att han inte har haft något socialt umgänge på 40 år. Frågan lyder: ”Är det skamligt att sakna vänner?”
– Nej, varför skulle det vara det? Det är väl väldigt fint och mänskligt. Vilken konstig fråga. Det känns som att man generaliserar, en 40-talistman som har ställt den frågan till en annan 40-talistman. Det finns väl inget skamligt med det överhuvudtaget? Det är väl jättefint att vilja ha ett sammanhang och att vilja ha någon? Det skulle väl kunna vara skamligt om man sitter med en massa vänner och längtar någon annanstans. Då kan det bli bortskämt.


                                                                           

I Huvet På En Idiot, I En Bar, På En Ö, I Ett Hav, På En Ö, I En Bar, I Huvet På En Idiot släpps den 7 september. Under vårt samtal avslöjade Markus att han redan har börjat jobba på ytterligare en soloskiva. Den är tänkt att ges ut i maj.

Stad: 
Artist: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2018.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!