På högstadiet blev Gustav Gelin terroriserad av Marko Lehtosalo. Tjugo år senare möts de på Markoolios eget Östermalmscafé för en pratstund om gamla tider, fotbolls-EM och drömmen om en spelning med Ulf Lundell på Orminge Centrums parkering.
På högstadiet blev Gustav Gelin terroriserad av Marko Lehtosalo. Tjugo år senare möts de på Markoolios eget Östermalmscafé för en pratstund om gamla tider, fotbolls-EM och drömmen om en spelning med Ulf Lundell på Orminge Centrums parkering.
Första gången någonsin som jag skolkade från skolan var en höstdag 1987. Jag var tolv och hade nyss börjat sjätte klass på Myrsjöskolan i Orminge en dryg mil utanför Stockholm. Istället för den där tråkiga engelskalektionen bestämde några av oss att dra hem till Marko. Han var den tuffaste killen i klassen, lyssnade på Beastie Boys, hade kaststjärna, drack öl och bar Adidas-overall. Marko bodde med sin finska mamma och lillasyster i en lägenhet på Skarpövägen 1, som nog var den gatuadress i Orminge som var mest “ghetto” (även om det egentligen var rätt idylliskt jämfört med de riktiga miljonprogramsförorterna). Hemma i lägenheten kollade vi på porrfilm och rökte Markos mammas gula Blend. Vi kände oss djävulskt tuffa för tio år sedan. Jag minns så väl den dagen som mamma ringde och nästan skrek i luren att “Marko var på TV”. Marko, killen som mamma alltså hade varit på extrainsatta föräldramöten om på åttiotalet. Killen som sprutade tårgas i ansiktet på folk i skåphallen, så att vi fick sitta i kö nere hos skolsyster och spola rent våra svidande ögon. Marko, som bajsade på bastuaggregatet efter gympan en gång, men ingen vågade skvallra förrän jag gör det här och nu, sisådär arton år senare. För nu kan han nog ta lite gammalt skitsnack av kompisar från förr. Han är trots allt en av landets mest folkkära artister numera. Och för tredje gången på åtta år har han sjungit in en sång till fotbolls-EM. Den heter Sverige, det bästa på vår jord, och är inte förbundets officiella låt, men likväl antagligen den sång som kommer att spelas och sjungas av tusen och åter tusen packade svennar i vikingahjälm under EM-äventyret nere i alperna om några veckor.
Drygt tjugo år senare träffas jag och Marko igen. Nu på ett glassigt café på Östermalm som han rätt nyligen blivit delägare i.
Det är tredje EM-slutspelet i rad som du gör en låt till landslaget, har du en hangup på just EM?
–Alltså egentligen var det ju inte meningen att jag skulle göra en låt den här gången, men så kom den där Aftonbladet-tävlingen och jag sjöng in en låt där texten redan fanns, så det var lite enklare, och en kul grej.
Känns det inte lite beige att inte få göra den riktiga versionen?
–Nah, det är lugnt. Det är ju rätt mycket ekonomi och business det handlar om också. När jag gjorde Mera mål till EM 2000 ville inte förbundet ha den som officiell låt, för de ville rikta sig till en lite äldre publik. Så där är det. Skivbolaget får ju pröjsa en del för att sälja in den officiella låten också.
Hur kändes det att se Sverige-Paraguay i VM och höra femtio tusen svenskar unisont sjunga refrängen på In med bollen i mål?
–Det var jävligt cool. Sinnesjukt nästan. Jag satt hemma och såg den på tv med en polare, och så säger kommentatorn ”Nu sjunger alla In med bollen i mål tillsammans, hör du det Markoolio?”. Det var sjukt stort, och den har ju blivit en populär klacksång också, det känns grymt.
Är du bra polare med landslagsstjärnorna?
–Nej, det kan man nog inte påstå. Jag satt med Alexander Östlund och drack bira på Café Opera för några år sen, och Zlatan var med. Sen drog jag och Zlatan och käkade pizza ihop. Någon journalist såg oss genom rutan typ, det var rätt skumt.
Hur väl känner du Zlatan?
–Vi hejar när vi träffas, inte så mycket mer än så. Vi har en del gemensamma polare och så där. Jag fick hans röda Nikedojor, de är jävligt häftiga. De sitter ovanför eldstaden hemma, fast jag funderar lite på att sälja dem på nätet. Italienarna lär ju vara tokiga i honom nu.
Jag försökte minnas tillbaka när vi gick i plugget tillsammans ute i Orminge, om du höll på något lag då, men som jag minns det så var du knappast särskilt sportintresserad alls. Det var mer hiphop, gula Blend och trimmade DT:s som gällde på den tiden.
–Mmm, jag försöker undvika Allsvenskan, är ganska ointresserad av den faktiskt. Men landskamper gillar jag, speciellt när det är stora mästerskap.
På gympan gjorde du mest coola eldflames med tändare framför hårspraysburken och pisksnärtade alla med ihopvirade handdukar, men själva idrotten var du väl inte speciellt duktig på. Hur bra är du själv på att spela fotboll nuförtiden?
–Jag spelar en del med tv-laget, det är skitkul. Tomas Antonelius (gammal AIK-spelare) och Patrick Ekwall blev faktiskt rätt positivt överraskade över hur bra jag var när jag spelade med dem första gången. Sedan har jag spelat med ett korplag också, som heter Kenny Konsult. Özz Nûjen var med där också. Jag gjorde ett sjukt snyggt mål när jag dribblade förbi några, och sen avslutade med en bredsida rätt upp i krysset. Då tyckte jag att det var perfekt att sluta, när man är på topp.
Och så bor du granne med Björn Borg nuförtiden, i din feta villa ute på Ingarö. Är ni polare?
–Inte direkt, men när jag flyttade in sa han att jag skulle komma över på en bira eller lite tennis någon dag. Haha, jag kan ju fan inte gå dit och serva underifrån liksom, hur skulle det se ut? Men nu har jag tjackat ett pingisbord precis, så jag tänkte utmana honom på pingis någon dag istället.
Har ni inga planer på att göra musik ihop? Hans Alla Vi-låt ihop med Brolin och Alban är ju en klassisk sommarflopp. Du är ju som klippt och skuren för en fortsättning på samma veva.
–Om jag ska vara ärlig tror jag att Björn Borg lade pop-karriären på hyllan för gott efter den där låten.
Ska du själv åka ner på EM i sommar då?
–Ja, jag åker ner den 13 juni och spelar på Camp Sweden-stället där, men sedan har någon jävel lyckats boka in mig på en spelning dagen efter här hemma, så jag missar Sverige-Spanien tyvärr. Men jag ska försöka åka ner på Sverige-Ryssland. Första matchen, mot Grekland, giggar jag i Kungsan.
Hänger du något i Orminge nuförtiden då?
–Nja, inte så mycket. Jag brukar gå till Eddys Bar (klassisk sylta) någon gång om året. De har tjatat på mig att jag ska göra en spelning där, gratis. Jag sa ”Visst, om ni bjuder alla på gratis bärs så”. Men då bangade de ur. Men jag ska spela på Orminge-karnevalen den 31 maj, som vanligt. Det var ju där allting började för tio år sen.
Ulf Lundell har sagt ”Orminge har två söner, det är jag och det är Markoolio”. Känner ni varandra?
–Nej, vi har träffats en gång bara. Uppe i Kiruna 2002 på någon grej. Han satt i hotellreceptionen och när jag gick förbi ropade han ”Markoolio, kom hit!”. Det visade sig att han ville ha en autograf, jag tror det var till någon granntjej eller så. Men det vore kul att göra något gig ihop någon gång. Typ på parkeringen i Orminge Centrum. Då ska Lundell såklart vara förband, i tre timmar. Sedan går jag på och kör playback i 20 minuter.
