Foto: Matilda Hammar. Text: Marcus Lindgren.

Lilla Namo: "Såhär kan feminism också se ut"

Redaktion 09:05 22 Jun 2020

Hon intog den svenska rapscenen 2012 med Haffa Guzz. Sedan dess har Lilla Namo släppt två EP:s, singlar och vunnit pris på P3 Guld. Nu är hon aktuell med EP:n QUEENS.

Hon föddes med musiken närvarande men det skulle dröja fram till 2009 innan Lilla Namo spelade in sin första rapvers. Det var en vers till ett projekt som spelades in i Marcus Price studio. Namos vän, som jobbade på radiokanalen Metropol, arrangerade en freestyle-session i en tunnelbanevagn där bland andra Stor och DaCosta medverkade och Lilla Namo blev inbjuden. Sessionen filmades och klippet fick snabbt stor spridning i svenska hiphop-kretsar. Intresset för hennes rap blev stort och folk började höra av sig. 

Snart föddes hitten Haffa Guzz som släpptes 2012 via Petters skivbolag BABA Recordings.
– Det var den första låten vi gjorde. Det känns som en typisk grej för mig att jag går runt och bära på nånting skitlänge i huvudet. Och istället för att få ner massa slasklåtar som leder upp till någonting så är det att, den här låten som jag spelar in den ska släppas. Så är det fortfarande. Jag bodde i London 2011 och jag tror det var där jag började skriva på Haffa Guzz. Sen när jag kom hem spelade vi in den i studion. Så släppte vi den, och när vi släppte den så fanns ju inget annat. Det var bara den låten som fanns, Höj Volymen hade inte ens gjorts då tror jag. Så fick jag massa spelningar. Jag ba, ”men jag kan inte komma och spela en låt”. Jag kommer ihåg på releasefesten, den var på en klubb som hette Vardagsrummet då. Det var liksom kö in. Jag fattade ingenting. Det var folk som inte blev insläppta. Det var så jävla sjukt. När jag hade kört låten en gång ville folk ha mer, men jag hade bara den låten. Vi körde den fem gånger på raken.

Efter succén med debuten följde singeln Höj Volymen och EP:n Tuggare utan gränser. Hon hyllades för sina texter, blev nominerad till Grammis och fick pris på P3 Guld. Framgången blev dock inte bara positiv för Namo. 
– Asså det hjärnspöket som uppstod i min skalle. Det var så här ”hur fan ska jag toppa det här nu?” Tills att man går in i väggen, man mognar, man kommer tillbaka och ba ”jag behöver inte vara så jävla perfekt”. Mina texter behöver inte vara som Tuggare utan gränser. Jag vet att jag kan skriva bättre ganska många gånger men det är inte värt mödan i att döda sig själv för att någonting ska bli perfekt.

 

"Jag är ingen jävla influencer."

 

Förutom pressen i att leverera kände hon även att musiken började gå ut över andra delar av hennes liv.
– Jag tror att någonting som fick mig att backa lite med musiken var just den grejen att jag var borta varje helg och missade så mycket av det jag tycker är viktigt med livet. Jag ville aldrig hamna i rampljuset, jag ville skriva och skapa, men inte fronta. Jag är ingen jävla influencer.

Lilla Namo drog ner på tempot i några år men fortsatte ändå att släppa singlar. 2018 kom hon tillbaka och släppte EP:n Beep Beep och nu är hon aktuell med nya EP-projektet QUEENS där hon jobbat tillsammans med producenten Miki (känd från gruppen Spotrunnaz, red. anm).
– Jag älskar den, asså jag verkligen älskar den. EP:n jag släppte innan, den var så här ”ah den är väl rolig”, men den kändes inte så mycket jag. Det här är verkligen jag. Om man inte tycker om den så kanske man heller inte tycker om mig, men det är okej. Lite så. 

Vägen från debuten fram till den nya EP:n har varit en loop som resulterat i att hon hittat tillbaka till den gamla Namo.
– Det är klart att man har mognat men jag känner mig fortfarande som exakt samma person även om jag har gått igenom extremt mycket på de åren. Hela jaget har söndrat och byggts upp igen. Och byggdes upp till samma person som var där 2013, men mer härdad. Jag tror att soundmässigt så känns det nog mer tryggt och självsäkert, men ändå lekfullt. Största skillnaden är att jag vågat ta in andra i min musik. Jag var väldigt protective förut. Det har varit Fille som har skrivit melodier, och han är the genius of melodier så det är klart man vill jobba med honom. Det känns så speciellt för Fille har skrivit flera melodier, rapparen Amin har också skrivit och den enda featuringartisten på EP:n är Ison. Det är så fint. Det är som att cirkeln är sluten. De har betytt så mycket för mig också under min uppväxt, musikmässigt. Det är liksom de jag alltid går tillbaka till när jag känner att jag vill lyssna på svensk rap. 

Förr skrev Namo alltid sina texter hemma och hon var extremt noggrann. Nu ser processen lite annorlunda ut.
– Skillnaden nu från hur jag skapade då är att jag skriver i studion. Jag hör ett beat och jag skriver. Nu handlar det mer om känslan som kommer ut där och då och känslan i min röst. Även om jag fortfarande har fokus på språket så är det också känslan i låten som har fått ta stor plats nu. För mig är det viktigt för att då kunde inte jag utrycka känslor på samma sätt, för jag var så stängd som person. 

Hur skulle du beskriva vem Lilla Namo är?
– Hon är definitionen av allt man vill lägga in i en kaxig brud. Och det tycker jag är någonting positivt. Hon skiter i normer. Hon skiter i vad hon säger för hon vet att det hon säger har en innebörd och en betydelse. Hon är väldigt fri i sitt skrivande. Till skillnad från Namo så gillar Lilla Namo att stå i centrum men så fort hon kliver ur den rollen och blir Namo så blir hon grounded igen.

Du har kallat EP:n för "ett intersektionellt feministiskt manifest". Vad innebär det för dig?
– Det där är intressant för jag var lite så här ”fan, ska jag verkligen skriva det eller inte?”. För jag bara antar att folk fattar att jag är feminist av att lyssna på min musik. Jag har aldrig sagt det rakt ut så här, hej titta på mig jag är feminist. Det är underförstått för mig i min person. Men jag kände nu, också att vi döpte EP:n till QUEENS, att det var så viktigt för mig att då en gång för alla få folk att fatta att såhär kan feminism också se ut. Den är inte enbart vit eller hår under armarna som skitmånga antifeminister verkar tro fortfarande. Eller att det handlar om rabiata kvinnor som står och skriker sina slagord eller man måste vara ubervänster för att vara feminist. 

Vad som händer med Lilla Namos musik efter QUEENS är inte planerat. Just nu tycker hon det är skönt att inte riktigt veta. 
– Jag planerar sällan framtiden men har väldigt tydliga mål som jag går mot. Vilket känns så skönt. Men jag jobbar i studion på nytt material. Faktiskt. Jag har alltid haft en väldigt stark tilltro till att allting ordnar sig, alltid.

QUEENS släpps den 26 juni. Läs en längre version av intervjun på kingsizemagazine.se.

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 06, 2020.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!