Kåken?
I samband med att värmen äntligen har kommit för säsongen är det som att folk och fä släpper allt vad känsla heter för stil och standard. På samma sätt som vissa människor helt plötsligt tycker att linne och bara fötter följer gängse restaurangvett spikar de allra flesta krogar upp tillfälliga serveringar i tryckbehandlad trall och plockar fram säsongsmöbler från närmaste Rustavaruhus.
Inte är jag bättre själv. Det dröjde inte längre än till den första riktiga vårhelgen när vi skulle göra fint på balkongen som jag fann mig själv inne på Järnia klämmandes på utemöbler i praktisk rotting. Enkla att impregnera och göra rena, för att inte tala om perfekta till balkongens plastgolv i träimitation. Kan det vara så att vi sänker kraven på värdighet bara för att det är varmt? För hur kan det annars vara så svårt att behålla en viss stil bara för att solen tittar fram? Låt gå för att planka/stöl-stället på hörnan kan komma undan med en terrass i plywood. Värre är när krögare, som i vanliga fall tycks ha en hyfsad känsla för inredning, smäller upp hagar i rostfritt stål för att helst redan på premiärkvällen maximera försäljningen av rosémadonnor. Att vi sedan är endast några hjulpar ifrån att se ut som grisar och kossor på väg till slakt blir sekundärt, det viktiga är att bli full utomhus. Häromdagen stötte jag på ett av de värsta exemplen hittills där ägaren till en ändå relativt fin krog i övrigt hade byggt altan med hjälp av en helt vanlig byggnadsställning och några plankor, snabbt och enkelt.
Med det resonemanget skulle vi lika gärna kunna inreda krogarna året om med ett robust möblemang där det mesta är fastskruvat i golvet. Riktiga och rejäla logar med trägolv och halm som inte går att dansa sönder ens med träskor, för det kommer vi troligtvis att ha på oss. Vill vi piffa till det köper vi in trädgårdsmöbler i bulk från Clas Ohlson. De håller ändå bara en säsong så tröttnar vi på dem kan vi slänga dem och köpa nya, tänker vi och köper precis likadana året efter.
Det finns självklart ett fåtal undantag till detta resonemang, men i de allra flesta fall utgörs dessa av beständiga konstruktioner och inte säsongsbyggda. Terrassen på förnäma Fredsgatan 12 i Stockholm är ett exempel som till och med kommer undan med plastglas och parasoller då byggnaden i sig är så pass magnifik att det känns högtidligt. Melker Anderssons Orangeriet i samma stad är ett annat där designföretaget Stylt Trampoli, om än som vanligt något överarbetat, haft ambitionen att sudda ut gränsen mellan ute och inne. I Göteborg hittar man samma typ av känsla på Dubbel Dubbels lillasyster Kolibris finfina uterum.
Till nästa sommar, kära krögare, tänk till en vända och ge mig en uteservering där jag kan bli salongsberusad med värdigheten i behåll. Jag lägger i gengäld mitt kort i baren från maj till september. Men bygger ni ännu en hage i stål kan jag lova att jag kommer att bete mig som en gris.
Texten publicerades i pappersutgåvan av Nöjesguiden, nummer 5/2013
