The River Room på Adour, New York.
Carl Reinholdtzon Belfrage åt under julen på tre av Alain Ducasses restauranger: Legendariska Le Louis XV i Monte Carlo samt på vackra Adour och Benoit i New York. Här, en CRB-rapport.
Här är mitt enda restips om du någonsin funderar på att resa till New York i snöstormstider: Berätta det inte för någon. Snöstormsskräcken lever högst påtagligt, och det tar inte många sekunder innan det läcker ut att ännu en ung själ ska begravas i snömassorna.
Min mamma vill ringa säkerhets-polisen och låna reflexer från ministrar som är på skidsemester.
En paranoid direktör jag träffar sporadiskt på tennisklubben är övertygad om att jag ska bli träffad av snöbollar och isolerad på ett sjukhus.
– Tänk på att alla isbjörnshonor som kommer att löpa fria på gatorna är synnerligen aggressiva.
Ja, om jag bara vore så lycklig.
All denna dramatik. Och jag som bara hade planerat att äta middag på Alain Ducasses New York-restauranger Adour och Benoit.
Adour har en avsmakningsmeny som får samtliga svenska restaurangers menyer att inta rollen som instruktionsblad för traditionell skolbespisning. När din favoritkrog serverar en dålig ursäkt till hummer skivar Alain en skog av tryffel över ett handskuret och handplockat stycke kungskrabba. Varje rätt är en utmaning för samtliga av dina sinnen.
Alain Ducasse vill berätta någonting för dig. Någonting dina smaklökar, din syn, hörsel, lukt, känsel aldrig har upplevt. Han vill utveckla dig, göra dig till en bättre människa om du så vill.
Alain älskar tryffel och hans olika avsmakningsmenyer finns ofta i just tryffelvarianter. Det är ett extra pålägg (och påslag ska nämnas) som jag rekommenderar, hans rätter växer och blommar ut likt ett välluftat vin.
Men signaturrätten är hans Cookpots, bestående av säsongens biodynamiska grönsaker, kokta till perfektion. Enkelt och genialiskt. I tider av spektakulära rätter som rått, pulserande älghjärta serverat i lungfibrer eller texturas-förstörda rätter är det ett självförtroende baserat i 19 Michelin-stjärnor som krävs för att återgå till det enkla och äkta. Skälet varför jag älskar Alain Ducasse.
Benoit är hans franska bistro. Ett makalöst ställe som vibrerar av liv, ett stenkast bort från hans Adour på St. Regis Hotel. På Benoit äter jag gåslever, ostsufflé, råbiff och Tarte Tatin som sköljs ner med Coche-Dury, Krug, Marcel LaPierre och Sauternes. Franska viner naturligtvis. Det här är, i min värld, den franska ambassaden i New York.
Men pärlan i imperiet är en annan av Alain Ducasses restauranger. Le Louis XV i Monaco. Restaurangen räknas som den mest exklusiva i världen. Och det ska sägas att det är en förväntansfull stämning som vilar i min kropps celler då jag slår mig ner för att äta Alains avsmakningsmeny på hans legendariska Hotel de Paris-restaurang i Monte Carlo. Inredningen har skrämt slag på både Michael Winner och A.A. Gill. Jag älskar den.
Det första som händer är att en champagnevagn som liknar en förgylld R2-D2 rullas fram. Årgång? Uteslutande 96. Middagen tar fem timmar. En vaktel stoppad med tryffel och gåslever är höjdpunkten.
Alain Ducasses inflytande är enormt. Fråga bara din favoritservitör nästa gång du besöker din favoritrestaurang.
Besökte också det hippaste just nu i Williamsburg: restaurangen Egg. Inga reservationer; väntetider på en timme. Bästa äggen jag har ätit sedan jag var i Marocko. Och Vin Nature-baren Ten Bells. Magiskt om ni är intresserade av ekologisk äggkultur och naturliga viner.
