Kendrick Lamar är hiphopens framtida kung

15:46 20 Feb 2013

När Kendrick Lamar kliver ut på Münchenbryggeriets scen orsakar han en omedelbar allsång. Jag har ändå sett Wu-Tang Clan i samma lokal, men inte ens de hade en lika hängiven publik. Med en dj och utan sidekick går han igenom hela sin katalog från Kendrick Lamar EP (2009), där hans otroliga potential gav resultat, till succéalbumet good kid, m.A.A.d city, via underskattade mixtapet Overly Dedicated (2010) och hyllade independentalbumet Section.80 (2011).

Ett par timmar tidigare träffade jag en sömnig Lamar som fortfarande låg nedbäddad i turnébussen som nyss nått Stockholm efter spelningen i Göteborg.
– Jag gillar Sverige! Men det är så kallt, jag har egentligen inte sett något. Jag går bara till konsertlokalen, ställer mig på scenen och springer sedan tillbaka till bussen.

På många sätt är han ett unikum bland unga rappare. Hans fokus ligger på invecklade personliga texter, ackompanjerad av musik som är där för att för att framhäva hans ord. Och beslutet att göra good kid, m.A.A.d city till ett konceptalbum, en skiva det är meningen att lyssna på från början till slut och där varje låt utgör en del av en större berättelse, går på många sätt rakt emot den sedan länge rådande hiphoptrenden där det gäller att pressa in så många singlar och kända producenter som möjligt på varje projekt.
– Jag har planerat det här albumet under väldigt lång tid. Albumen jag växte upp med under nittiotalet var sammansvetsade och jag sa till mig själv att dagen jag släppte min egen debut skulle den ha samma känsla. Så jag har jobbat med albumet sedan 2009, långt innan Section.80.

Mycket av din musik sänder ut en viss signal under den första lyssningen, men sedan upptäcker man att du pratar om något helt annat. Jag tänker på exempelvis H.O.C., som låter som weedrap men handlar om att du inte röker. Eller Swimming Pools (Drank) – känns det konstigt att se folk festa och dricka alkohol till den?
– Haha, jag förstår vad du menar! Men nej, det är det som är grejen. Musiken är universal, men jag lyckas smyga in mina poänger. Det är lite av min nisch och något jag är stolt över. Det är kul att folk å ena sidan kan festa till en låt och sedan, när de är ensamma, inse vad den verkligen handlar om.

Good kid, m.A.A.d city är ett högst personligt album. Från många av de självupplevda berättelserna till omslagets familjeporträtt och hans egna föräldrar som är med på albumets mellanspel. På en av skivans bästa spår, Black Boy Fly, erkänner han sin avundsjuka på andra från hans hemstad som lyckades innan han själv, något som jag missänker att de flesta andra rappare helst inte skulle vilja skylta med. Har han någonsin tvivlat på om han verkligen vill släppa in lyssnarna så nära inpå?
– Nej, inte direkt. Och det finns så mycket mer jag hade kunnat prata om på albumet, ni fick bara höra om en dag i mitt liv. Jag ville bara skrapa på ytan, men i takt med att min karriär fortsätter kommer jag att gå ännu mer på djupet.

Innan din majordebut har du hunnit släppa tre strålande större projekt. Och på dem kan man ge ut vilken låt man vill, medan man på ett riktigt album måste oroa sig över samplingstillstånd och…
– Man!...

Har du känt dig begränsad av albumformatet?
– Hmm. Nej. Men nu när jag är på ett stort skivbolag måste jag se till att fixa all business runtomkring så fort jag är klar med min kreativa process. Det lärde jag mig under arbetet med det här albumet. När jag gör nästa album kommer jag att ha koll på samplingstillstånden och alla andra galna saker. Jag kommer att vara bättre på att fixa den sidan direkt.

Trots att good kid, m.A.A.d city saknar stora singlar av traditionellt mått är albumet på god väg att sälja platina och Kendrick Lamars 242 000 sålda ex under första veckan var fler än någon annan manlig hiphopartist under 2012. Med tanke på att det som brukar sälja är partylåtar och clubhits – är han själv förvånad över albumets kommersiella succé?
– Man… Ja, det där är underligt. Mitt album är så opolerat, men jag åker fortfarande världen runt och spelar. Det är speciellt att se att folk kan relatera till min musik överallt. Men det är väl ett tecken på att den är universal.

Jag såg en intervju med dig där du fick frågan huruvida du någonsin varit frestad att simplifiera din rap och musik för att locka fler lyssnare. Och du svarade ”Ja, jag brukade fundera på det”…
– Det gjorde jag! Hela tiden!

… så när blev du bekväm i din nuvarande stil?
– Runt 2009, i och med arbetet med Kendrick Lamar EP. Allt började med namnändringen, när jag gick från K.Dot till Kendrick Lamar. Jag tänkte ”Vet du vad, jag måste göra min grej. Hur det än låter kommer jag i alla fall att kunna stå för det”.

Du signades av indiebolaget Top Dawg Entertainment när du var 16 år. Nu är du 25. Hur tror du att din karriär hade påverkats om du hade släppt din debut tidigare?
– Ah, man! Jag hade antagligen varit körd.

Varför då?
– Jag tror bara inte att jag var redo. Om man inte slår med sin debut får man ingen andra chans, folk går bara över till något annat. Att ha ett album ute när man är tonåring måste vara en skum upplevelse. Det är därför jag är så imponerad av Lil Wayne.

Ja, han var bara 15 år när Hot Boys släppte sin debut.
– Ja, precis. Och han kunde ändå utvecklas och växa till en megastjärna. Det är svårt. Ungar klarar i regel inte av det. Kolla på alla unga på nittiotalet som sjöng och rappade – när de växte upp var många av dem bortglömda. Det är tufft. Jag vet inte hur mycket flyt jag hade haft om jag släppt mitt album tidigare.

Det är nästan som NBA, när de tillät gymnasieelever att rekryteras till ligan.
– Ja! Och det var en hel del av dem som rekryterades. Men du hör aldrig om de som misslyckades. Du får bara höra om LeBron James och Kobe Bryant.

Förutom Kendrick Lamar har Top Dawg Entertainment upptäckt tre andra rappare – Schoolboy Q, Ab-Soul och Jay Rock, som alla tre har släppt kritikerrosade album. Tillsammans bildar de, med Lamar, kollektivet Black Hippy som ständigt jobbar tillsammans. Med fyra talangfulla rappare i sitt stall, som dessutom har sina egna unika stilar, vad är Top Dawgs hemlighet?
– Att hitta unga med rå talang. Har du rå talang kan den sedan formas och Top Dawg visste att den skulle växa till något ännu större om de såg till att vi jobbade på den.

Tror du att du ändå hade lyckats om du inte skrev på för Top Dawg?
– Det tror jag inte, man måste alltid ha ett bra team bakom sig. Om jag var en tonåring som gjorde det själv, hade jag gjort musik ensam nu också, vilket hade lett till att jag skulle befinna mig in en annan, mindre, situation.

Vad är planerna för Black Hippy?
– Vi ska släppa Q:s album. Vi jobbar med det just nu.

Det blir hans tredje.
– Exakt, men det är hans första stora majoralbum, med en budget, Interscope och allt det där. Efter det ska vi förhoppningsvis börja på ett gruppalbum om vi lyckas få alla i studion samtidigt.

En av mina favoritlåtar från förra året var His Pain II, som du gjorde med BJ The Chicago Kid.
– Den skulle egentligen ha varit med på good kid, m.A.A.d city.

Ja, jag hörde det. Men istället hamnade den på hans albumdebut. Varför?
– Han ville ha det på sitt projekt och jag sa ”okej”. Det där är min polare, vi kan bara göra en ny låt. Men jag håller med, det är en bra låt och en bra skiva.

Han har sagt att han vill göra ett större projekt med dig. Är det något som kan hända?
– Absolut. BJ är en fenomenal artist. Men nu handlar allt om tajming.

Beatsen du rappar på är ofta varierande, men soundet är samtidigt sammanhängande. Hur tänker du när du väljer beats?
– Jag väljer inte bara ”bra beats” och satsar inte på något som jag tror att någon annan kommer att göra. Bara för att ett beat låter bra betyder det inte att jag borde rappa på det. Jag har tackat nej till massor av beats och det spelar ingen roll om Rick Ross, Drake eller Meek Mill sedan gör något bra av det. Jag rappar på musik som gör mig inspirerad att skriva. Det må vara en fantastisk instrumental, men blir jag inte inspirerad stannar det som just det – en instrumental.

Hur känns det att folk stämplar dig som Dr. Dres protegé?
– Det är lugnt. Dre är kungen av västkusthiphop och att jag är under hans vingar har bara utvecklat och breddat min karriär. Någon dag kommer jag också att kalla någon min protegé.

Den enda anledningen till att jag frågar är för att Dr. Dre brukar påverka sina protegéers sound. Men din musik på good kid, m.A.A.d city låter som en fortsättning på dina tidigare projekt – soundet är din förtjänst?
– Ja, det stämmer. Men när folk gräver djupare i min katalog kommer de också att förstå det. Så jag känner inte att jag måste göra en poäng av det. Min musik finns där, det är en del av min historia som alla kan ta del av. 

Lyssna på Amat Levins spellista "Kendrick The Future" med utvalda låtar av Kendrick Lamar:

Stad: 
Kategori: 
4 Visa kommentarer (4)

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!