Hur var Filip Hammar, Alex Schulman, Linda Skugge, Jens Lapidus, Marcus Birro och Åsa Linderborg som kids – innan de klev in i rampljuset? Vi snokade rätt på deras gamla lärare för att reda ut saken. Vem log nästan aldrig, vem gick alltid klädd i Thåströmuniform och vem kysste vid ett tillfälle sin gamla lärare på munnen?
Hur var Filip Hammar, Alex Schulman, Linda Skugge, Jens Lapidus, Marcus Birro och Åsa Linderborg som kids – innan de klev in i rampljuset? Vi snokade rätt på deras gamla lärare för att reda ut saken. Vem log nästan aldrig, vem gick alltid klädd i Thåströmuniform och vem kysste vid ett tillfälle sin gamla lärare på munnen?
Filip Hammar Programledare
Ullvigymnasiet, Köping 1991–1994
Kurt Wuolikainen klassföreståndare
–Filip lyckades väldigt bra i skolan även om han kanske inte var den flitigaste eleven alla dagar. Inför prov i mitt ämne, matematik, förberedde han sig mycket noggrant. Betyget blev till slut en fyra och jag var på det hela taget mycket nöjd med vad han presterade.
Något som jag minns särskilt är att Filip alltid var försenad, han var nog den elev som hade flest sena ankomster i klassen. Givetvis hade han alltid en vettig förklaring, han skyllde på att arbetet med elevrådet hade sinkat honom, jag tror att han var ordförande där.
Att han har lyckats så bra i livet beror på att han är orädd för utmaningar – han ser möjligheter när andra ser svårigheter. Filips framgångar gläder mig mycket. Senast jag såg honom var i På spåret, vilket minne och vilka kunskaper! Jag kan bara önska honom all lycka och framgång i framtiden, en härlig ungdom.
Alex Schulman medieentreprenör
Farsta Gymnasium, Stockholm 1992–1995
Stig Gröning engelska
–Jag minns att han bodde i ett höghus alldeles vid skolan. Cineasten och människokännaren Alex var en självklar medelpunkt i klassen. Vi förde många intressanta diskussioner med varandra – han var intresserad av precis allting. Alex var en mästare på snabba repliker och annorlunda infallsvinklar. En gång skrev han, som specialarbete, ett filmmanus på engelska. Han levererade avsnitt efter avsnitt i amerikansk film noir-stil à la Reservoir Dogs.
Efter studenten kom han och föreläste om film för mina elever i årskurs tre. Det var så originellt utmanande och genialiskt att vi alla ville att han skulle komma tillbaka vilket han lovade, men så sögs han upp av karriären, det sköts upp och blev aldrig av.
Det är kul att Alex har blivit en mediainstitution. Hade han inte kommit in i den branschen hade han väl blivit filmvetare. Många kallar honom komiker men jag ser honom snarare som en humorist i en mycket gammal tradition – en komiker kan vara underhållande men en humorist är djupt allvarlig.
Jag tror att anledningen till att han blev framgångsrik var att han befann sig på rätt plats vid rätt tidpunkt. Som den unge Werther blev han ett med sin zeitgeist.
Linda Skugge författare och journalist
Sollentuna Fria Gymnasium, Stockholm 1989–1992
Katarina Forste engelska
–Linda hade stor integritet. Hon viftade aldrig med handen, pockade sällan på uppmärksamhet överhuvudtaget. I stället iakttog hon omgivningen med en allvarlig min. Hon skrev fantasifulla berättelser med en mycket personlig stil och hon experimenterade både med innehåll och form – ingen skrev som Linda. Jag brukade spara hennes uppsatser till sist för att ha något spännande att se fram emot.
Ett särskilt minne som jag har av Linda var hennes leende efter en genomgång av en av hennes historier. En berättelse som inte skulle ha varit särskilt chockerande i dag men som kanske var det då. Ibland kändes det som att hon testade mig för att se hur mycket jag tålde. Linda log inte särskilt ofta annars, vilket förbryllade mig.
Jag är oerhört glad och stolt över Lindas framgångar som författare och journalist. Redan vid den här tiden fanns det en speciell kvalitet och begåvning hos henne. Jag försökte alltid uppmuntra och stötta henne, och hennes framgångar som journalist och författare har många gånger lyst upp mitt eget inre landskap.
Marcus Birro författare och krönikör
Schillerska Gymnasiet, Göteborg 1990–92
Lars Kromsten mediekunskap
–Marcus var oerhört engagerad i media redan som ung och använde ett språk som en kvällstidningsjournalist. Ibland kändes det nästan brutalt att läsa hans texter i en skolsal. Jag har aldrig mött någon med så oreserverat förhållande till media. Vi hade en lekfull och vänskaplig relation som handlade mycket om att slänga käft och debattera. Marcus satt alltid längst ner i salen och hans röst kom svepande nerifrån över de andra. Han var konsekvent och hade ofta en mycket bestämd uppfattning.
Han brukade stå vid stora porten till skolan med sin gitarr och sin Thåströmuniform och sa alltid något trevligt eller ironiskt när man gick förbi. Han betydde oerhört mycket för att lyfta den tunga gammalmodiga skolbyggnaden och fungerade som något av ett emblem för den nya estetiska inriktning som vi just höll på att genomföra. Han hade en förmåga att placera alla uttalanden som fälldes i klassrummet i ett politiskt socialt sammanhang som för mig upplevdes som närmast chockerande – det blev lite Aschberg show ibland. Han hittade med osviklig precision alltid den sociala bakgrunden till ett påstående. Jag hade svårt att förhålla mig till det där då, men det kom att påverka mig och min inställning oerhört.
Alla hade ett förhållningssätt till honom, alla visste vem han var. Någonstans anade de nog att han hade vad många saknade, en övertygelse.
Hans framgångar ligger i arbetsdisciplin, hängivenhet och förmågan att vara närvarande i det han gör och skriver. Han gör saker med hjärtat samtidigt som han besitter både kunskap, bedömningsförmåga och en slags högre insikt om hur medier och kommunikation fungerar. Marcus skulle ha blivit en bra präst. Han befinner sig alltid nära människorna, nära livet.
Jens Lapidus advokat och författare
Skrivarakademien Folkuniversitet, Stockholm 2002–2003
Sören Bondeson litterär gestaltning
–Jens kom med en ödmjuk ambition att vilja lära sig de hantverksmässiga kunskaperna i hur man skriver kriminallitteratur. Han är klok nog att förstå att man måste skaffa sig en kunskapsbas för att kunna skriva en roman. Ofta var han osäker på sin stil och provade att skriva mera konventionellt, men jag uppmanade honom flera gånger att behålla sina särdrag.
Han kommer nästan aldrig i tid.
Jens är onekligen en perfekt elev, han har en förmåga att lösa problem på ett väldigt eget sätt. Under tiden han skrev på sin första roman Snabba Cash lärde jag känna Jens alltmer och uppskattade hans energi, humor och intensitet.
Jag ser honom som något av en nyskapare i den svenska kriminallitteraturen. Han har en egen röst, inspirerad av James Elroy. Jens blev framgångsrik för att han vid rätt tidpunkt kom med något nytt i den något mossiga krimlitteraturen.
Jag förstod tidigt att det kunde bli succé. Att skriva en roman är ingenting för blöjor. Det är många som vill bli författare, men få som vill underordna sig den disciplin det kräver. Jens äger den kraften.
Åsa Linderborg journalist och författare
Uppsala Universitet, historiska institutionen 1994–2001
Professor Rolf Torstendahl huvudhandledare
–Jag deltog mycket aktivt i handledningen av Åsas studier, alltifrån hennes D-uppsats till hennes disputation för doktorsexamen. Åsa var självsäker och provocerande i vetenskapliga ståndpunkter, vilket inte är vanligt bland nyblivna doktorander. På många sätt är hon en idealisk doktorand, även om en del testballonger från hennes sida var sådana att jag först hoppade högt. Men hon insisterade alltid så länge jag inte kunde ge goda skäl för att det var fel eller missvisande.
När Åsa på en disputationsfest blev litet glad i hatten och kysste mig på munnen mitt bland allt folk höll det på att bli en katastrof i våra förbindelser. Jag förklarade för henne i e-post efteråt att hon inte kunde göra på det sättet eftersom det kunde få folk att tro att vi hade en sexuell relation, vilket en lärare inte får ha till sin elev. Då blev hon arg på mig och tolkade mig som en manschauvinist. Men vi redde ut vad vi menade.
För mig är Åsas framgångar som historiker, författare och journalist självklara – hon har lätt att uttrycka sig, hon väjer inte för arbete när hon vill ta reda på hur saker förhåller sig och hon är inte rädd för att inta ståndpunkter som kan vara obekväma eller kontroversiella. Hon har också en förmåga att dölja sin eftertänksamt intellektuella läggning genom ett rakt språk och en slags provokativ formuleringskonst. Dessutom är Åsa både charmig och vacker – och det är inga oviktiga plus i en bildmedial värld.
Text Johan Kellman Larsson
Illustration Carsten Oliver Bieräugel
